camillas bloggs logo  
Skriv gärna en kommentar i min gästbok!

4 juni 2013 - 11:03:55

Det går långsamt framåt

Senast blogginlägget ser, så här med några månaders distans, ut att vara lite hysteriskt. Men, det var så jag kände då. I januari.

Nu har vi kommit en bit på väg. Syrenerna blommar, sommaren är på väg och humöret är stabilare. Hoppet om att allt ändå ska lösa sig med axeln börjar att återkomma.

Vi backar några steg.
Jag deppade ett tag men sen tog jag nya tag.

31 januari fick jag en tid hos husläkaren som gav mig en remiss till ortopeden på DS.

1 mars fick jag träffa honom. Han tittade på den magnetröntgenbild jag hade med mig men ville att jag även skulle göra en "vanlig" röntgen. När kan jag göra det, frågade jag, som är litet av en otålig typ och tyckte att det här började att dra ut på tiden. När du vill, sa han. Varpå jag direkt efter vårt möte sprang upp till röntgen och fixade det.
Några dagar senare ringer han mig och säger att det ser illa ut och att han vill att jag ska träffa en av hans kollegor. En kille som håller på med en studie om nya material i just axelproteser. Visst, sa jag, ge mig en tid.

11 april var den första lediga tid han hade. Och då hade jag ändå tjatat, ringt varje dag, skrivit brev, till och med varit där för att försöka påskynda det hela!
Nye ortopeden var en trevlig kille som berättade att han gärna ville att jag skulle ingå i hans studie. Den var på 10 år och jag var "tillräckligt ung" för att kunna fullfölja den och dessutom helt frisk. Ja, förutom axeln då...
Självklart ställde jag upp. Om ingen vågar prova nytt, kan man inte bedriva den typen av forskning. Det är viktigt, tycker jag. Lotten skulle sen avgöra om min nya axel skulle bli av titan eller det nya plastmaterialet.

7 maj fick jag träffa narkosläkaren, som ville konstatera att jag var frisk nog att sövas ner. Inga problem.

13 maj, dagen före operationen, ville ortopeden träffa mig. För att även han kolla att jag var frisk nog att kunna bli opererad. Jag, som tyckte att det var lite onödigt, åkte ändå dit. Jag menar, jag måste ju i min tur, kolla att han är frisk. Och tala om för honom att gå och lägga sig i tid på kvällen, vara utvilad och inte vara ute och slarva. Han tog hand på det.

14 maj. Operationsdagen kom. Jag sövdes ner och vaknade upp. Ja, det var ju så det kändes för mig. Under de timmar jag sov hade de skurit och sågat och sytt i mig.
Armen låg nu inpackad i ett paket och gick inte att röra en millimeter.
Jag fick order om att inte göra någonting, annat än att vifta lite med fingrarna, för att få igång blodcirkulationen. De sa att jag nog behövde stanna några dagar för att de skulle hinna få koll på att smärtlindringen fungerade som den skulle. De proppade mig full med morfin och superstarka Alvedon. Det behövdes.

15 maj. Nej, nu var jag trött på att ligga på sjukhus. Jag ville hem. De låg patienter i korridoren som behövde min plats mer än jag. Dessutom hade killen i sängen bredvid mig någon konstig infektion, som inte något av de penicillin han fick, lyckades råda bot på. Nej, här kunde man ju bli riktigt sjuk!
Jag meddelade personalen att jag var färdigbehandlad. Nja, det tyckte de väl inte att jag var. Men, du måste ju till röntgen i morgon, försökte de. Ok, men varför kan jag inte röntgas idag då, undrade jag. Jo, men... Det är som om det ska ta tid. Man ska vänta. Inget ska gå smidigt. Fattar inte varför.
Jag sa då att jag åker hem i alla fall och kommer tillbaka i morgon för röntgen. Då gick det plötsligt att fixa en tid samma dag. Topp!

Med mig hem fick jag ett träningsprogram, morfinet och värktabletterna som jag ordinerades att ta flera gånger om dagen. Det gick inget bra. Morfinet bev jag helknäpp av, så det skippade jag efter ett dygn (och då hade jag ändå bara tagit 1/3-dos). Alvedonet fortsatte jag med några dagar till. Sen var smärtan uthärdlig utan värktabletter. Skönt!

Jag försökte också att få ett intyg på att jag hade metall i kroppen, för att förhindra problem vid säkerhetskontroller på flygplatser. Det var inte så lätt att få ett sånt intyg som jag trodde. För det första så skulle jag ju inte få veta om jag hade metall eller plast i axeln. För det andra skulle jag väl ändå inte ute och flyga nu. Eller?
Jo... det var just vad jag hade tänkt. Hade biljetter till sonen i London den 24-28 maj och de tänkte jag utnyttja.
Efter en del tjafs så fick jag INTE mitt intyg. Suck!
Jag gav upp och flög ändå till London. Utan problem. :-)

Idag, den 4 juni, har det gått tre veckor sen axeln byttes ut.
Jag går fortfarande i mitella, en del av min vakna tid. Gör mina övningar, flera gånger om dagen, för att succesivt träna upp den. Än så länge ingen belastning (inte ens armens egna tyngd) utan mest töjningar av senor. Har fått order om att vara försiktig, för alla senor är ju lossade på och ditsydda igen. De ska helst inte gå av...
Ortopeden, som opererade mig, sa att jag skulle tänka att det var som om han gett mig en ny bil, den skulle jag väl vara rädd om? Men, det brukar väl vara vagnskadegaranti på bilar, undrade jag. Jo, men i alla fall, tyckte han.

Ja, jag är rädd om min arm. Jag ska göra som de säger. Så länge det låter vettigt.
Framöver gäller att jag ska träfa sjukgymnasten var fjortonde dag för att få nya övningar. Om tre månader säger de att jag kanske kan börja se några små framsteg. Det ser jag fram emot. :-)

Återkommer.
Kram

Back to top


25 januari 2013 - 11:03:55

Det hände nåt

Plötsligt är min perfekta nattsömn som bortblåst. Mitt humör svajar. Jag börjar plötsligt att gråta. Av ingen anledning alls.
Klimakteriet? Nej, du! Det kan jag klara av.

Jag fick besked från magnetröntgen i onsdags. Nej igen, jag har inte cancer, så jag borde skämmas över att ändå vara så ledsen.
Vad jag har, är en axel som inte längre är.

Historien om min vänstra axel började för många år sedan. Den har gjort ont. Den har bråkat. Den har inte velat samarbeta med mig. Men, jag är en hård motståndare. Har länge levt efter devisen "nonchalera, så finns det inte". Eller, "ont ska med ont fördrivas". Att känna efter, det är inget för mig.
Jobbade vidare med allt vad jag nu höll på med - bondgård, bära vatten, havre, fälla träd, släpa hem dem, hugga, stapla, springa, lyfta och dra.
Det var tungt, men jag tänkte att kroppen anpassar sig väl. Jag blir väl så stark jag behöver vara, om jag bara inte ger upp.

För ett drygt år sen hittade jag Träningsformen med stort "T". Nordic Military Training. Perfekt! Jag behövde ju bli starkare - och här skulle jag lyckas med det! Som jag älskar denna träningsform - helt galet kul, att få leka i skogen med störtsköna människor två kvällar i veckan. Men, axeln... ja, den var inte lika glad som jag.
Jag tänkte, det går väl över, om jag bara tar i. Lite mer. Men nej, det funkade inte så. Axeln stretade emot, vägrade att samarbeta. Jag fick anpassa övningarna. Kändes inte så kul. Jag ville ju mer! Jag ville lära mig att göra de där armhävningarna som alla andra kunde göra så bra. Jag ville springa runt som en björn. Jag ville gå skottkärra. Men, det gick inte!

Dags att lägga upp en plan.
Det man inte kan lösa själv, får man be om hjälp, för att kunna lösa. Sökte upp en tjej som kan sånt här med kroppar. Hon skickade mig vidare till en kille som också kan det här med kroppar. Som skickade mig till en ortoped, som även han kan kroppar. Han skickade mig direkt till magnetröntgen.

Det var det svaret jag fick i onsdags.
Axlen är helt körd! Slut! Utsliten!
Har, med hjälp av sökningar på nätet, försökt att tolka svaret och kommer till denna slutsats: avancerad axelledsartros, två rundade "benkroppar" på nån centimeter var, som tydligen växt ut där de inte ska vara. Kantpålagringar på överarmbenets huvud, cystbildning på nåt annat ställe. Risk för inklämmningssymdrom.

Summan av detta är att axeln bör bytas ut mot en ny. I titan.
Hallå! Protes! Det är väl nåt som gamla tanter får?! Inte jag.

Har nu backat ett steg och insett att jag inte längre kan träna med underbara, härliga NMT-gänget. Gårdsarbetet måste läggas om, på något vis. Livet blev plötsligt inte alls lika kul. I stället för att ha kul måste jag nu söka läkare för att få remiss till annan läkare som förhoppningsvis tycker att jag är värd att satsa på och ger mig en tid för operation. Så snart som möjligt, helst.
Känns som en lång resa.
Om jag nu har en sån "tur" att jag får en ny axel, ska den sen tränas upp. Jag har ingen aning om det är möjligt att få en axel i titan att fungera lika bra som en i originalmaterial. Än mindre hur träningen ska gå till. Kan jag bli helt återställd? Hur lång tid kan det ta? Kommer jag att kara av det?

Bilden jag haft av mig själv som 70 år har förändrats.
Tills i tisdags tänte jag mig en kvinna i långt, grått hår med ett stort leende i sitt rynkiga ansikte. Stark som en oxe. Snabb som en gasell.
Nu ser jag en bitter tant som har för ont för att kunna göra det hon vill...

Nej, jag tänker inte stanna i detta destruktiva tänkade. Jag bara låter det vara ett tag. Orkar inte annat, just nu. Sen ska jag tänka om. Skaffa mig en ny "målbild".
Jag kommer att komma tillbaka.

Kram, från en något kantstött Camilla

Back to top


1 februari 2010 - 11:56:55

Vem tror jag att jag är?

illustration på mig, åkandes skridskor

Vet inte vad jag det är jag försöker bevisa eller varför jag utsätter mig för påfrestningar jag inte har så stora möjligheter att klara av.

Ett möjligt svar är att jag inte kan säga nej när J utmanar mig. När han vill vara med mig... Göra något tillsammans med sin mamma. Det är ju det jag blir så himla glad över.

Vad det handlar om?
Jo, jag har just bestämt mig för att starta i Krogrännet på söndag. Krogrännet är en skridskotävling på 3,3 mil som går från norra Vallentunasjön till Stallmästaregården. Helt galet. Ja, jag vet. Jag kan ju inte ens åka skridskor.

Nej, jag inte har inte direkt nån plan, heller. Annat än att ta med mig skridskor, stavar, dubbar, extra kläder i en plastpåse, vattenflaska, bussremsa... utifall att...

Jag tänker inte träna alls. I alla fall inte på is. Är alldeles för rädd för isar för att jag ska våga mig ut. Ensam. Nej, det kan man glömma.
Möjligen släpar jag mig till gymmet i veckan. Inte för att det går att bygga upp muskler och flås på en vecka, men jag kan testa uthålligheten lite. Och förbättra självförtroendet... eller försämra det. Det visar sig.

På plussidan: se Js leende när han vinner, inget krav på mig om "bra" tid, då jag inte har något att jämföra med, ett fysträningspass inför Tjejvasan.
På minussidan: kan inte åka skridskor, kanske blir uppgiven och börjar att gråta och bryter ihop längs banan, risk att jag ramlar och slår mig (ska man ha hjälm, kanske?), risk att jag druttar i en vak.

Back to top


11 november 2009 - 11:26:38

Det eviga tjafset om tro v/s vetenskap

Jag börjar att bli trött på att uppfattas som en tråkig realist som är totalt fantasilös. Som en person som betraktas som en "ickesökare", när jag i själva verket känner mig precis tvärtom.

Ja, om jag är speciellt rolig vet jag ju inte kanske, men jag har fantasi och är verkligen en sökare. I ordets rätta betydelse. Jag söker ständigt ny kunskap. Jag läser, lyssnar, pratar, diskuterar och tänker. Hela tiden med siktet inställt att lära mer. Förstå mer.

Jag har inte hittat "sanningen om livet". Eller dess mening. Har nog insett att det finns för många så kallade sanningar för att jag ska vilja välja en av dem. Tror inte på "färdiga koncept". Fungerar inte så för mig.

Samtidigt inser jag att andra människor får tänka, tycka och tro som de vill. Vilket inte nödvändligtvis innebär att jag alltid är tyst om hur jag tänker.

Snart ska jag komma till det jag tänkte skriva om, den vetenskapliga metoden, men först lite om vad som satte igång mig.

Fick för ett tag sedan frågan "... så du tror mer på vetenskapen än på dina egna erfarenheter?", när jag visat skepsis inför en terapiform som enligt alla vetenskapliga bevis (hittills) inte har någon som helst effekt, annat än placebo (som vi kan ta upp i ett annat inlägg), men som jag inte själv provat.

Kommer inte ihåg vad jag svarade på frågan. Nej, hade ju varit fel. Och ja, hade krävt ett så långt svar. Jag tror inte att jag svarade alls... (Det långa "ja-svaret" kommer nu i detta blogginlägg.)

För tydlighetens skull vill jag gärna än en gång säga att jag anser att det står var och en fritt att göra som man vill. Så länge det inte skadar andra. Eller en själv.
Men jag tycker att det är synd att anse att "tro" är samma sak som att "veta".

Det är med andra ord dags att förklara vad "vetenskap" är. Så att man i framtiden inte blandar ihop vetenskap med "tro" eller egen övertygelse, baserat på egna erfarenheter eller dåligt genomförda experiment.

Den vetenskapliga metoden

Lite kortfattat kan man förklara den med att man testar något för att se om det håller måttet. Rent vetenskapligt. Baserat på de naturlagar vi har. Som också testats. Och testas.

Det startar med en fråga. Fungerar detta eller detta?

Av frågan bygger man en hypotes. En föreställning om hur något kan vara. Ett möjligt svar.

Sen kommer vi till experimentstadiet. Man testar sin hypotes. Kanske gör flera experiment och samlar samtidigt in data.

Sen är det dags att dra slutsatser av den data (fakta) man samlat in och efter det dela med sig av dessa till andra.

Det sista är mycket viktig, då ett experiments resultat och genomförandemetod ska presenteras, för att den ska kunna testas av andra. Det vanligaste är att man publicerar sina forskningsrön i någon välrenommerad vetenskapstidskrift.

---

En vetenskaplig teori är en förklaringsmodell för ett naturligt eller socialt fenomen. En vetenskaplig teori stöds av fakta och evidens.

I vardagligt tal kan ordet teoribetyda "uppskattning" eller "gissning", men detta ska inte förväxlas med en vetenskaplig teori. Evolutionsteorin är inte en gissning på hur evolution fungerar, utan en väl underbyggd förklaringsmodell.

Det som påstås i en vetenskaplig teori, ska kunna bevisas om det krävs. Det är det som är själva poängen.

En vetenskaplig teori ska kunna motbevisas (falsifieras). Om en teori hävdar att något inte kan inträffa, och detta inträffar, har teorin falsifierats. Ett försök att falsifiera en vetenskaplig teori, resulterar antingen i att teorin blir falsifierad, eller ytterligare bekräftad. Om en teori blir falsifierad måste insamlad data tolkas på ett nytt sätt.

Vetenskap är det systematiska sökandet efter sådan kunskap som inte beror på den enskilda individen, utan som envar skulle kunna återfinna eller kontrollera. Pseudovetenskap är utsagor som inte är baserade på vetenskap men som framförs på ett sådant sätt att de skall ge intryck av att vara vetenskapligt grundade.

---

Det står naturligtvis var och en fritt att tro att jorden är platt eller att homeopatiska läkemedel har effekt, utöver placebo, men det är för länge sen bevisat att jorden är rund (ok, något tillplattad boll, då) och att det i homeopatiska medicin inte finns annat än vatten.

Förtydlighetens skull vill jag säga att den metod jag var tveksam till, som fick mig att skriva inlägget, inte gällde homeopatisk medicin, utan en annan overksam behandling.

Back to top


14 oktober 2009 - 10:21:44

Solhuset

animation över vårt bygge av solhuset

Vi har byggt ett solhus. Vad är då ett solhus? Jo, det är ett hus med solceller på taket. I själva huset ska sen vedpannan, ackumulatortankarna och veden vara. Tanken är att solen ska ge oss vårt varmvatten framöver.

---

Snart...
... men inte idag, ska jag skriva inlägget om "den vetenskapliga metoden". Det ligger och jäser i min hjärna och snart är bullen klar.

Back to top


23 september 2009 - 17:20:45

Skaparen

Nu är det så där vackert igen! Solen skiner lågt på oss. Skuggorna är så vackra. Himlen är så blå. Trädens blad börjar så sakteliga att skifta i gult och rött.

Hur kan naturen vara så fantastisk?

De finns de som tror att det måste finnas en skapare till allt detta. En skapare, som kanske kan kallas Gud. Någon som haft en tanke med allt, eftersom det är så bra och genomtänkt.

Det tror inte jag.

boken

Läser just nu en otroligt intressant bok om Darwin. Nej, det är inte hans egen bestseller "Om arternas uppkomst genom naturligt urval", även om den boken ligger i min ska-läsa-hög. Jag sa, en bok om Darwin.
Det är en bok, skriven av Sverker Sörlin, som heter "Den blinde skaparen". I den berättas om Darwin som person. Hur han tänkte, hans resa med Beagle, hans familj, hans sjukdom, hans samlande, hans forskande - hans liv.
Kommmer med en recension, när jag läst ut boken, men kan redan nu rekommendera den varmt.

---

Med träningen går det fin, fint. Har både hunnit med 3 gympass, ett simpass och ett cykelpass denna vecka. Och på lördag klockan 10 ska jag träffa "min" instruktör igen, för att få ytterligare övningar att göra i gymmet. Kul!
OK. Träningsvärk har jag. Armarna är lite ledbrutna. Ryggen likaså. Det är egentligen bara benen som är ok, trots cykelpasset idag.

Funderar på om jag ska ha något mål med min träning. Ett mål som är mätbart. Och, i så fall, vad det skulle vara... "Må bra, vara i bra form", är lite väl luddigt, för att räcka som mål, även om det egentligen är därför jag tränar.
Vikten är svårt, då jag förhoppningsvis omfördelar. Måtten, kanske? Eller, "flåset"? Återkommer om det. Nu gäller det att få in rutinen.

---

grunden på vår solhus

Ringde vår granne Malin och frågade om vi fick låna hennes cementblandare. Vi har visserligen en, men just nu behövs det två. Vi håller nämligen på att bygga ett hus.
- Klart att ni ska göra det, skrattade Mailn, när jag berättade vad vi skulle ha den till.
Tack, Malin! För att du är så positiv och generös!

Back to top


21 september 2009 - 13:27:57

Hur snygga strumpor kan man ha?

supersnygg kjol och superfins strumpor på tjej i Tallinn

Ja men, titta!
Visst vill man ha! Ha! Ha!

Den lyckliga kvinnan i kjolen och strumporna hittade jag i Tallinn i somras. Tyvärr gick jag inte fram till henne och berättade hur fin jag tyckte att hon var eller eller frågade var hon fått tag i sina kläder. Säkert hade hon gjort dem själv. Dessutom!

---

Har köpt gymkort.
Ja.
Nu ska det tränas på. Är det tänkt. Löpningen ligger ju lite nere för tillfället. Lusten vill inte riktigt infinna sig. Tycker att jag slitit hårt i sommar för liten utdelning. Är less, helt enkelt.

Nu har jag degat (och gått upp i vikt) i en dryg månad och det var dags att göra något åt det. I alla fall stoppa fallet (ökningen). Därav gymkortet.

Tanken är att jag ska gymma 2 gånger i veckan. Man ska inte sätta upp för stora mål, har jag hört. Kanske kan ett löppass klämmas in, också. Om jag vill. Vi får se.

Vallentuna Gym & Sim där jag numera är stolt medlem kan man inte bara gymma. Man kan också simma. Det kanske hörs av namnet. Det finns en fin 25-meters bassäng med lagom varmt vatten och inga skrikade ungar. Skönt! Å blir man trött på det kan man en "klass" i spinning, body pump eller yoga. Fast, det där sista tror jag att jag hoppar över.

Nu, packa gymväskan och ge mig iväg! Känns kul!

Back to top


14 september 2009 - 11:20:38

En liten paus?

äpplen på gren

Nu är hösten här. Äppelträden i trädgården dignar av äpplen. Björkarnas blad börjar så sakteliga att gulna. Det är kyligare i luften. Nästan lite krispigt. I alla fall på morgonen.

Det är på hösten man startar om. Det är då man drar upp stora planer. Tar tag i nya projekt. Känner stor arbetslust efter välbehövd ledighet. Är laddad upp till tänderna.
Eller?

Nej.
Inte alls, faktiskt. Jag vill inte jobba. Jag har inga nya projekt på gång. Inga idéer som jag vill förverkliga. Känner ingen sprudlande entusiasm. Det är tvärstopp i huvudet.

sommarens sista ros

Sommarens sista ros...
Jag känner bara vemod. Vemod över sommaren som gått.

Runt omkring mig ser jag människor som tar tag i saker. Till synes, fulla av energi. De skriver in sig i viktminskningsgrupper, börjar måla tavlor, springer i Hellasgården eller ligger på golvet och gör sit-ups.

Jag brukar säga:
Obegåvade människor tror på turen.
Begåvade tror på orsak och verkan.

Jag tror alltså att man själv styr ganska mycket i sitt liv. Man kan inte sitta och vänta på att någon annan ska lösa saker och ting åt en. Eller ser till att det händer nåt. Man kan inte förlita sig på "turen". Vad det nu är? Om inte förmågan att se chanserna som dyker upp i livet - och modet att våga ta dem. Å då är man ju inblandad. Man har agreat.

fyrklöver

Ser du vad jag ser?

---

En liten fundering
Jag har hår som är lite längre än axelhöjd. Alltså hänger en bit ner på ryggen. När jag sätter på mig en jacka så brukar jag lyfta ut håret så att det ligger utanför jackan, på ryggen. Så att det kan fladdra fritt i vinden.
Men, det tar inte längre än några minuter innan det ligger innanför kragen igen. Det dras dit, på något märkligt sätt. Jag lyfter ut det och samma visa upprepar sig igen, det kryper tillbaka.
Hur är det möjligt? Hur kan håret liksom vika sig tillbaka och krypa ner i jackan igen? Först upp, sen ner in under kragen för att hamna på ryggen - innanför jackan. Det är så konstigt, tycker jag. Och väldigt irriterande.

Back to top


7 september 2009 - 16:46:57

Beta och beta

fårhage

Nu har jag betat av diverse pappershögar här på kontoret. Snart kommer jag ner till bordsskivan. Snart kan jag börja jobba. Snart... (och blicken vandrar ut genom fönstret)

Ibland önskar jag att jag var ett får. Som fick beta av gräs i stället för pappershögar. Tänk att bara få vara, hela dagarna. Vakna när solens strålar väcker mig. Somna om, om jag är trött. Tugga i mig lite friskt morgongräs. Ta en tupplur på blomsterängen. Gå upp, sträcka litet på mig och ta en liten promenad. Klia mig mot en stängsel eller ett träd. Lägga mig ner och tugga, igen. Somna om. Byta hage. Titta på fåglarna. Och molnen. Hälsa på en kompis som står brevid och tuggar. Detaljstudera myror. Somna om. Mmm... vilket liv!

Eller en hund.
Bli serverad mat och obegränsad kärlek - varje dag! Det enda jag behöver göra som motprestation är att vifta på svansen och se gullig ut. Det kan ju inte vara så himla svårt. Om man bara hade haft en svans...

rönnbärsträd med hästarna i bakgrunden

Visst är de fina våra små hästar? Å visst är de röda, rönnbären?

...

Precis nu ringde det en tjej från en reklambyrå i Danmark. Hon hade haft en fotograf resandes runt i hela Sverige med uppdrag att plåta dinkel. Nu var han tillbaka i Danmark med oförrättat ärende. Han hittade inget dinkel i Sverige!

Tjejen på reklambyrån tänkte att det kan väl ändå inte vara omöjligt och gick ut på nätet - och hittade mig!

Jag ska nu gå ut och rycka upp några strån från åkern och posta dem till henne. Sen ska stråna in i fotostudio i København och förevigas, för att slutligen hamna i nån reklamkampanj i Danmark.

Så konstigt det kan vara.

Back to top


5 september 2009 - 17:05:04

Kort summering av sommaren och lite annat...

Nu är det över 3 månader sedan jag boggade sist. Ett kvarts år!

Jag behöver ju inte försvara mig, för jag bloggar ju bara för min egen skull, men jag kan förklara. Till viss del. Har haft annat att göra än att blogga. Och så var det en sak till...

Facebook.

Jo, det är så illa. Jag har fastnat i FB-träsket. Kommer inte loss. Skriver små meningslösa kommentarer till höger och vänster. Läser om vänner som kokar sylt, går till tandläkaren och får skoskav... Men det är socialt. Vill jag i alla fall inbilla mig.

Här på bloggen pratar jag mest för mig själv. Skriver ner lite funderingar, saker jag tänker på, saker som händer eller inte händer. Det är på ett annat sätt. Inte på något vis mer meningsfullt. Det är inte så jag menar. Men, mer ensamt.

Ska i alla fall försöka göra någon slags summering av vad som hänt under den tid jag varit "bloggledig". Samla ihop lite lösa trådar.

Vi börjar med det viktigaste. (Nåja.)

Springet
Jag har varit mycket flitig med träningen denna sommar. Började ju med det nya springprogrammet redan i slutet av mars. Har sedan sprungit 4 gånger i veckan. Tränat backlöpning, intervaller, kort- och långdistans samt koordinationslopp. Å hej å hå.
Men, blev jag snabbare? Nej, inte ett dugg. Flera minuter över timmen på Tjejmilen. Nu har luften gått ur mig. Har ingen lust att springa alls.

äpplen

Höll på att bli knockad av ett gäng äpplen i springspåret. Hade siktet inställt 50 meter längre bort och såg inte grenen, som plötsligt var mitt framför ansiktet.
Jag stannade tvärt. Tog upp mobilkamernan. Tog en bild. Åt ett äpple. Sprang sen vidare. Kände mig lite som en Eva. Du vet, hon i lustgården.

fjällvärlden

Fjällvandring
Torsdagen den 7 augusti flög jag upp med mina vandrarvänner till Kiruna. Startade i Fjällräven Classic på lördagsmorgonen efter en natt i stuga i Nikkaloukta.
Vi vandrade sedan 11 mil (tog 57 timmar) innan vi slutligen nådde målet i Abisko. Trötta men mycket nöjda och glada!
Det fick mycket att säga om denna tävling. Det var otroligt vackert. Det var tungt. Det var sol. Det var regn. Det var något helt nytt för mig.

bokhög

Idholmen
Har varit 3 veckor ute på Idholmen denna sommar. Tre helt underbara veckor i det vackraste av det vackra - Stockholms skärgård!
Vad jag gjort? Ingenting. Absolut ingenting. Förutom att läsa böcker. Det gick åt 11 stycken. Betyg och kommentarer:
• "Gängkrig 145" av Jens Lapidus. Fortsättning på de två tidigare böckerna "Snabba cash" och "Aldrig fucka upp", som båda två är jättebra. Det var även denna, även om den var ganska kort, i jämförelse med de tidigare två. Kan bero på att denna är tecknad. Roligt med ett nytt grepp.
Betyg: 3 av 5
• "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg. En riktig klassiker - som jag lyckats missa - tills denna sommar. Boken är snabbläst och har ett fantastiskt språk, kort men innehållsrikt. Extra roligt att Kerstin Ekman nyss kommit ut med en "variant" av denna bok, eller en bok med stark anknytning till Doktor Glas, i alla fall. Har läst en del recensioner av hennes bok - och förstår! Ska nog köpa hennes "Mordets praktik" och ge henne en chans till...
Betyg: 4 av 5
• "Min far hade en dröm" av Barack Obama. Denna bok köpte jag bara för att jag tyckte att jag "borde väl läsa nåt av en snubbe som ändå är ny president i USA". Det ångrar jag inte en sekund! Denna bok ger en bra beskrivning av hur hans liv sett ut (so far), hur han tänker, hur han har kommit dit han har. Allt på ett ledigt språk (även om jag köpte den svenska översättningen). Rekommenderar boken varmt.
Betyg: 5 av 5
• "Reclown" av Jan Cederquist. Ytterligare i klassiker. I alla fall för oss i reklambranschen. Trots det hade jag lyckats att missa även denna bok. Trist att erkänna att det var hans död i sommar som fick mig att köpa boken. Boken är bra och till viss del lärorik.
Betyg: 3 av 5
• "Hoppsan, jag är död!" och "Harens år" av Arto Paasilinna. Hur har jag kunnat missa denne otrolige författare? För att han är finne? Alltså, böckerna är ju översatta till svenska, så det borde inte vara ett hinder. Fick tips av en god vän att köpa något av Paasilinna och är glad att jag gjorde det. Slog till med 4 böcker på en gång. De kostar ju bara 39 kr/st på cdon... De andra två ska jag snart ta itu med. Paasilinna har en fantasi som de flesta tappar redan före 4 års ålder. Helt makalös! Läs!
Betyg: 4 av 5
• "I trygghetsnarkomanernas land" och "Ingen tar skit" av David Eberhart. "Du, och din samhällskritiska litteratur", fick jag höra av B, när jag satt djupt försjuken i dessa böcker. Ja, jag gillar sånt. Jag är starkt kritisk till hur svenskarna har förvandlats till ett gäng slöfockar som utan att lyfta ett finger, skyller allt elände på "alla andra". Där har Eberhart och jag något gemensamt.
betyg: 4 av 5
• "Medmänniskor" av Stefan Einhorn. Denna bok är ganska lik den förra jag läste av Einhorn, "Konsten att vara snäll". Boken är bra, inget snack om den saken. Men, det hade inte behövts skriva en hel bok om ämnet. Det känns lite som om han upprepar sig, redan från kapitel 2... Det blir nog ingen mer bok av honom. Har fattat hur han tänker. Helt rätt, men det har gått in nu. Det räcker.
Betyg: 3 av 5
• "En plats i solen" av Liza Marklund. Ja du, tänker jag med en liten suck. Underhållande, spännande, ja visst. Men inte så mycket mer. Ganska lik andra böcker av samma författare. Andra författare också, för den delen...
Betyg: 3 av 5
• "Pipersgatan 11" av Christian Bigner. Denna släktkrönika, memoarbok eller vad man nu ska kalla den är helt unik! Den är tryckt i en mycket begränsad upplaga, så om du får tag i ett exemplar, var rädd om det. Boken är lättläst och otroligt roligt skriven. Man häpnar över hur mycket ett människoliv kan innehålla, och då har ändå bara ena halvan av livet gått. Vi väntar med spänning på uppföljaren.
Betyg: 5 av 5

lingon

Har gjort slut
Nu har jag äntligen tagit tag i saken och gjort slut. Med Gud. Har gått ur Svenska Kyrkan. Borde ha gjort det för länge sen. Men du vet hur det är, man traglar på, går i gamla hjulspår, låter allt vara som det alltid varit, utan att fråga sig varför eller om det är meningsfullt.
Nu känns det bra.

Back to top


28 maj 2009 - 11:23:00

Bäää... Var är du?

Klicka här, så får du se

Det är helt galet här!

Vi flyttade ihop alla tackor som lammat och deras lamm. Nu springer de runt som galningar och letar efter sina mammor/lamm.

Om en liten stund är det fixat, det brukar lösa sig.

Back to top


27 maj 2009 - 15:08:45

Kvack!

groda i gräs

Såna här små grodingar ska man inte kliva på.

Back to top


27 maj 2009 - 12:55:05

Här lammas det för fullt

Har inte räknat men det var ett 30-tal för några dagar sen. Och i förrgår kom det 4 till. Och igår 5...

När en tacka lammat får hon en egen box att ligga i tillsammans med sina lamm. Detta för att lammen inte ska bli "kidnappade" av andra tackor, som ännu inte lammat. Och för att vi ska kunna hålla koll på att allt fungerar som det ska.

Får tackan ett lamm, ligger de i lammningsbox ett dygn. Två lamm, två dygn och så vidare.
I boxen kan hon koppla av. Får specialkäk, egen vattenhink. Egen matkorg...

Men, lammen har inte riktigt fattat vad en matkorg är för något. De verkar tro att det är en liten säng, specialgjord för små lamm. De krafsar snabbt ut en del av höet och bäddar sen ner sig i det som är kvar. Varmt och mysigt.
Det är svårt att "hälla ut" lammen inför nästa påfyllning, men vad ska man göra.

lamm i matkorgar

De är dock snabbt tillbaka i "sängen".

Back to top


21 maj 2009 - 12:36:03

Räven kom

Nu är lammning i full gång, här på gården. Hittills har vi fått ett 20-tal små söta lamm. Väntar ett 80-tal till...

B och jag turas om att ta nattpassen. Ringer varandra om vi behöver assistans. Och det behöver man. Ofta.

I natt gick jag ner vid 03.30. Gick in i lagårn, tände lampan, kollade runt i alla lammningsboxar att allt var i sin ordning. Jag hörde en tacka som bräkte ute, men tänkte att det kollar jag upp sen, när jag är klar här inne.

Det var fel tänkt.

När jag någon minut senare gick ut och spejade mot ljudet (det var ganska mörkt) såg jag en räv med ett litet lamm mellan käftarna. Räven stannade upp och stirade på mig, jag stirrade tillbaka i en bråkdel av en sekund innan jag skrek "vad GÖR du?!".

Räven släppte genast sitt grepp och tog till flykten. Jag rusade fram och plockade upp det blodiga lammet. Det levde, men jag visste inte hur illa skadat det var eller var skadorna fanns.
Bar lammet till tackan som fortfarande bräkte för full hals. Hon nosade på det en kort stund men övergav det snart för att ägna sig åt de övriga två hon precis fött.

Jag tog in tackan och de två friska lammen in till en lammingsbox inne i lagårn och la även in det skadade lammet. Tyvärr dog det ganska snart.

Idag har vi sökt jaktlaget för att försöka få hit någon av dem i natt och skjuta räven. I annat fall får jag sätta mig själv på pass, med bössan i hand. Räven kommer alldeles säkert tillbaka ganska snart. I samma ärende.
Tänkte lägga ut det döda lammet som lockbete.

Det här kanske låter hårt och hjärtlöst. Men, så här är livet på en bondgård. Ibland.

Back to top


20 maj 2009 - 10:49:36

Världsrekord!

Slog världsrekord igår kväll. Mitt eget världsrekord, alltså.

Sprang för första gången i mitt liv, milen under timmen. Känns så otroligt bra!

Men, det här innebär också att ribban höjts till Tjejmilen i augusti... Nu vill jag springa den på 55 minuter. Kan det gå?

Mitt nya springprogram är bra. Det känns att jag kan lita på det. Om det heter "spring Tjejmilen lite snabbare" och jag sen genomför programmet utan för många avbräck, så kommer jag att springa lite snabbare. Det kanske inte är svårare än så.

---

Lite kort om själva loppet

Starten skulle gå klockan 19, vid Sjöhistoriska museet. Jag var där i god tid. En timme innan. Hade ju inte hämtat ut nummerlapp eller chip och ville vara säker på att hinna med det. Och värma upp. Och äta banan. Och kissa.

Jag ställde mig sen mitt i klungan och så fort startskottet gått av sprang jag iväg. Allt tvivel jag kännt innan var borta. Nu var det bara en sak som gällde. Springa. Och det så fort som möjligt.
Det var lite trångt i början, men ganska snart hade de snabbaste löparna försvunnit ur sikte och jag kunde springa i den takt jag ville. Det gick fort. Första kilometern avverkades på 5.37. Jag trodde att jag såg fel på klockan, men det gjorde jag nog inte.

Banan var relativt lättlöpt, om man bortser från backen upp till Rosendals trädgårdar. Å andra sidan, en backe upp betyder en backe ner.

Vid varvningen såg jag att jag fortfarande hade chans på en tid under timmen och försökte öka något. Där stod också J med två kompisar och hejade på mig. Jag drack vatten (hade inget vätskebälte med, denna gång) och kastade av mig min jacka. Det började att bli svettigt.

Andra varvet var lite jobbigare. Vid cirka 6 kilometer hörde jag att vinnaren var i mål... Och jag hade 4 kvar. Men, så är det. Jag är ändå nöjd. Jag satte ju Världsrekord!

Back to top


19 maj 2009 - 15:40:41

Om blommor och flodhästar

skogshagen på våren

Det blommar i hagarna. Det kvittrar från träden. Det är underbart.

vitsippa

gullviva

blommande hägg

påsklilja

OK, då. Nu har jag gått in i trädgården.

tulpan

syren

---

Varför känns min kropp som en flodhäst när jag vill känna mig som en gasell?

Jo, det ska jag tala om. Det beror på att om drygt 3 timmar startar jag i årets första springlopp - "Mil-spåret".
Två varv runt Djurgårdsbrunnsviken med start, varvning och mål vid Sjöhistoriska museet.

Låter lätt, härligt och kul! Ellerhur?

Men nej, det är det inte alls. Jag sitter här och tvivlar... Hur ska jag klara mig runt? Hur ska jag klara av att bli omsprungen? Hur ska jag kunna tänka rätt? Entusiasmera mig själv? Hur ska jag lyckas få mig att tro att jag klarar denna mil under timmen... för att sen klara av besvikelsen över att jag inte gjorde det, denna gång heller?

Snart ska jag gå in i huset och packa väskan. Byta om. Andas. Blunda. Tänka.
Jag vet att jag kan springa 1 mil. Har ju gjort det förr. Senast i förrgår, faktiskt...

Back to top


11 maj 2009 - 14:02:42

Av jord är du kommen

kompostinnehål

Jag har fått en varmkompost i födelsedagspresent!

Tanken var att skriva ett litet inlägg om det. Här. Nu.

Om hur man klipper bananskal, om hur bra jag mår när jag tar vara på matrester och grönsaksskräp, om masken som fick flytta in i tunnan...

Men, det spricker nog, för på "listan" står annat idag.

Bilderna får tala för sig själva.

jag med första kompost

Back to top


4 maj 2009 - 16:43:29

Spring is in the air!

Våren är här - och det betyder SPRING!

Löpträningen har nu pågått i drygt 4 veckor - och jag har bara missat 2 springpass. Då var det giltigt förfall, då jag var på resande fot.

Det är så härligt! Det är så kul!

Känner energin komma tillbaka, efter den långa vintervilan. Känner hur kroppen och jag kan samarbeta igen. Benen springer dit jag vill. Dock inte så fort som jag vill... Men, jag jobbar på det.

Denna säsong har jag ökat något. Från förra årets springprogram "Springa Tjejmilen" till "Springa Tjejmilen lite snabbare". Återstår dock att se om det lyckas i verkligheten. Och om mina knän håller. Den svagaste länken...

Sjukgymnasten säger "gå ner 5 kg så blir det mycket mindre beslastining på knäna". Banta? Jag? Nej,

Därför har jag gjort tvärtom. Bytt ut alla lightprodukter mot fetprodukter (normalfeta, alltså). Hittills har det gett en minskning på ca 4 kg. Ha!

---

I söndags morse, på veckans långrunda, höll jag på att kliva på denna lilla sak...

orm

Stannade upp, tog upp mobilen och fotade. Är det en snok eller en... (hu!) Känner mig osäker, faktiskt. Gula fläckar på huvudet = snok. Siz-sack-mönster = huggorm. Nån som vet?

Back to top


10 mars 2009 - 17:26:30

Brunnslock

Vet du varför brunnslock är runda, frågade mig min yngre son för någon dag sen.

Ja, det vet jag väl, sa jag. För jag trodde att jag snabbt skulle komma på varför.

Hjärnan gick för högtryck... hm... det måste vara något listigt, för de har väl alltid sett ut så, i annat fall borde nån ändrat på det...

Jo, för att gubbarna inte ska ramla ner!
När jag sagt det, insåg jag att det inte fanns någon som helst relevans i det svaret. Vadå, "ramla ner", vadå "gubbar"? Om tanter ramlar ner i ett hål i gatan då, är det ok, eller? Och, vad har det med runda brunnslock att göra?

Jag svettades. Sonen log.

Ja men, det är ju alldeles självklart! Det är för att det går åt mindre material till själva locket om det är runt, än om det är fyrkantigt!
Nu kände jag mig ganska säker på at jag var på rätt spår. Det var ju av den anledningen som dricksglas var runda.
Jag log tillbaka till sonen

Sen sa han: nej, du har fel. Det är för att själva locket inte ska kunna ramla ner i hålet.

Jag tappade hakan fullständigt. Var det SÅ enkelt? SÅ självklart? Var jag SÅ dum?

Lyssna på dina barn. De kan vara klokare än du.

---

Å så vill jag skicka en jättekram till min lilla syster yster som fyller år idag!

Back to top


4 mars 2009 - 13:40:16

Det går upp och det går ner

Vissa dagar är jag full av självförtroende och är helt supersäker på att jag ska träna mer. Gör också det. Skidar och springer (när det går) eller åker till simhallen och simmar. Känner mig glad och nöjd.

Andra dagar känns allt hopplöst. Det känns tungt bara att gå upp på morgonen, trots att jag är så lyckligt lottad att jag inte behöver stiga ur sängen före 8, om jag inte vill.

Så, vad har vi för dag idag? Jo, idag är det uppåt. Har precis beslutat mig för vilket program på "Marathon.se"s (se länk till vänster) jag ska löpträna efter i vår och sommar. Det blir "Springa Tjejmilen lite snabbare (nivå 3)". Jag har tränat efter deras program tidigare med gott resultat, vet att de fungerar, om man följer dem.

Programmet startar 30 mars och håller på i 22 veckor, ända fram till Tjejmilen den 30 augusti. Jag vet, av erfarenhet, att det vissa veckor är svårt att hinna få in träningen, men on det inte blir för långa avbrott så funkar det nog ändå. Hoppas jag.

---

Vad mer?

Jo, nu ska jag över ett "hinder" till. Ska sätta mig och skriva notiser till H&Ds websida. B hinner inte med och vill att jag hjälper honom. "Skriva blogg går bra, men när det gäller tidning verkar det omöjligt", klagar han. Jag har inget försvar, för han har ju rätt.

Så, det är väl bara att stänga av musiken (för närvarande "Drottningholmsmusiken") och sätta igång.

---

operan i stockholm

Dansande svanar

En sak till, bara.
Har varit på Operan och sett helaftonsbalettföreställningen "Svansjön". Jo, jag vet, ni har alla sett den, för lääänge sen. Men, det hade inte jag.

Följaktligen beställde jag biljetter. Satte mig i salongen och njöt sen i 4,5 timme. Så otroligt vackert! Och vilken musik! Föreställningen består av 4 akter. Efter den första insåg jag ett program nog skulle vara bra att ha. Köpte ett och läste igenom handlingen så att jag bättre skulle hänga med i vad som hände. Storyn är ganska enkel, men ändå...
Kom ofta på mig själv med att tänka, "de dansar på festen", "de dansar i skogen" och "de dansar i sjön". Varför dansar de hela tiden?
Sen kom jag på det. Jag är ju på en balett! De dansar inte på det viset som jag först tänkte, de berättar.

OK. Tyck att jag är korkad. Men, försök själva. Gå på en balett. Gör det.

Back to top


3 mars 2009 - 11:28:09

04.45

slaktbilen

Gäsp...

Idag är jag trött. Det beror nog mest på att slaktbilen kom i morse. Eller, nej, den kom i natt. Klockan var 04.45 och det var kolsvart ute. Då måste det väl vara natt?

De 25 bagglamm vi vägde igår skulle nu på slakt. Så är livet på en bondgård. Fast denna gång kändes det värre än det brukar. Kanske beroende på att djuren inte ville in i bilen. Hur vi än lockade och pockade vägrade de. Ett stort antal utbrytningsförsök gjordes, ett antal lyckades också. Hunden fick jobba hårt för att åter samla flocken. Till slut var de alla på plats och jag kunde säga "hej då, alla lammen".

Jag försöker att försvara mitt agerande med att jag äter kött. Kött är bra mat för människor. Många andra äter också kött och någon måste producera det. Hellre än att "blunda" i butiken, som många gör, föder jag upp djuren själv. Tar ansvar för att djuren har det bra. Så länge de lever. Men, i morse kändes det svårt...

Back to top


23 februari 2009 - 13:54:34

Kalaspinglor!

Jag och G före starten i Tjejvasan 2009

Precis så här glad är man!
Före starten i årets Tjevasalopp, alltså.

Vädret var toppen. Några minusgrader, ett lätt snöfall, härlig luft!
Vallningen, som vi gjort själva, var perfekt!
Spåren kunde inte varit bättre!
De läskiga nedförsbackarna jag kom ihåg från förra året var spårlöst (ha ha) borta. Årets backar var underbara! Har aldrig åkt så fort på skidor nedför backar tidigare. Säger som min vän G - "Tjoho!"
Slog min egen tid, från förra året - YES!

Nu undrar jag bara när de kommer att öppna för anmälan till 2010 års Tjejvasa. Kan knappt bärja mig. Vill anmäla mig nu. NU!

Back to top


16 februari 2009 - 11:23:12

Å hej å hå

Äntligen är jag klar även med vår andra tidning - Turism&Resor. Lämnade till tryck igår eftermiddag. Det känns så himla skönt! Alltid samma känsla av lättnad och ett visst mått av förvåning - det fungerade även denna gång.

Nu är det bara "resten" kvar. Det vill säga, ta tag i alla postit-lappar som fortfarande (delvis) sitter kvar på mitt skrivbord.

Tjejvasan börjar att närma sig. Vi åker upp på fredag morgon. Jag ser verkligen fram emot det, men (som vanligt) känner jag mig inte på "topp". Borde tränat mer, ätit mindre. Alltid samma visa.

Kanske ska jag tänka tvärtom. Kanske behöver jag byta fokus. För på det här viset kommer jag inte närmre mina mål, det har jag ju märkt. Frågan är bara hur...
Tar tag i det sen, för nu hinner jag inte.

Veckan är nästan helt inbokad.
Idag jobba, sen kanske jag hinner till simhallen innan de stänger klockan 20. Skulle vara skönt att få sträcka ut kroppen ett par längder.
Tisdag, jobba, sen se på "Svansjön" på Kungliga Operan med B. Kultur är bra för själen. Tror jag.
Onsdag. Bio hela dagen! Ska på SFs "Stora Filmdag", där de visar kommande premiärer för en utvald skara journalister (varav jag är en). Kul!
Torsdag, jobba och packa inför fredagen.
Fredag. Bila upp till Rättvik/Mora med G och A. Installera oss i stugan i Rättvik, hämta våra nummerlappar i Mora, titta på utställningen, eventuellt köpa valla... Insupa atmosfären.
Lördag. Klockan 11.45 startar jag i Tjejvasan! Och klockan 14.45 skidar jag i mål i Mora! Ha ha! Jag bara skämtade. Vid 17-tiden är mer sannolikt.
Söndag bär det av hem mot Stockholm igen.

---

Att köpa valla

Det här med att valla sina skidor är en hel vetenskap. Har försökt att tränga in i den, men ju fler man frågar desto fler olika svar får man. Är det här som med mycket annat, en fråga om vad man själv tycker eller väljer att tro på? Finns det inga exakta svar?

Jag har i alla fall beslutat mig för att valla mina skidor själv denna gång. Förra året lämnade jag in dem för proffsvallning i Mora, till priset av 500 kronor. Det var det inte värt. Så bakhala skidor har jag aldrig åkt på förr (de måste ha glömt fästvallan). Som tur var hade jag köpt en klistersprayburk, som jag sprayade på i första kontrollen. Utan den hade jag aldrig kommit fram till Mora. Nej, jag gör det bättre själv.

Mitt förråd av valla är inte så stort. Det behöver kompletteras. Följaktligen åkte jag igår till sportbutiken för att fråga om råd och köpa det jag saknade.
Frågade en kille som jobbade i butiken om han kunde allt om valla. Ja visst, sa han. Det svaret skulle han snart få ångra...
Väl vid vallahyllan visade det sig att han inte kunde så mycket mer än vad man kan läsa ut av förpackningarna. Mina 3000 frågor om hur man mättar belagen på bästa sätt, med vad då, om man kan blanda olika klister, och i vilken ordning de ska på, om hur man ska rugga upp fästytan innan man vallar och om det gäller även för glidytorna, gjorde honom smått stressad.

Till slut insåg jag att han inte kunde nånting. I alla fall inte om vallning av skidor. Jag rafsade åt mig en borste och en grundglidvalla och gick till kassan.
Nu hoppas jag att jag har vad jag behöver - och har jag fel kan jag komplettera i Mora. Då har jag bättre koll på hur vädret kommer att bli, vilken typ av snö vi väntar oss i spåren, men framför allt, i Mora kan alla allt om vallning!

Back to top


12 februari 2009 - 17:29:58

Swisch!

tidningstryckpress i full fart

Hur fort kan det gå?

Var idag på besök på det nya tryckeri som ska trycka vår tidning, TTS. Igår eftermiddag lämnade jag filerna. Idag kl 14 var vi välkomna dit för att titta på trycket.

Vi åkte dit, gick in och hälsade på våra kontaktpersoner. Tittade runt i lokalerna.
Jag har ju varit på ganska många tryckerier genom åren, men inte så många tidningstryckerier. Såna som trycker på rulle.

Plånk, plånk, plånk, lät det i en maskin - och ut kom alla plåtar. De skickades sen vidare till själva tryckpressen.
Klick, klick, klick och klick - så satt de på plats.

Rullen startade. Jag sprang upp för trapporna för att kunna se hela processen. En tryckpress är stor. De berättade att man lätt kunde få svindel om man gick upp, men det hindrade inte mig. Nyfikenheten tog över eventuell höjdrädsla.

Wow!

Efter några minuter kom de första exemplaren av tidningen ut i andra änden. Torra, färdigvikta och redo för att inkjetas. För er som inte vet vad det är kan jag förklara att det är när själva adresserna sprutas på.
Det görs, så att säga, i farten. För, fart vad det verkligen.

På mindre än en timme var alla våra 5000 ex färdigtryckta, vikta, inkjetade, sorterade, buntade och lagda i en stor gallerbur för vidare transport till Posten.
Och överupplagan låg fint buntade och plastade i bakluckan på vår Audi.

Otroligt!

Back to top


12 februari 2009 - 11:10:23

Paus

Har en liten paus. En paus mellan två gigantiska jobb.

Igår eftermiddag lämnade jag årets första nummer av TTS på tryck. Nytt tryckeri. Nytt format. Delvis ny layout - i alla fall nytt "stuk".
Det har kostat på. Jag är trött. Har svårt att hålla isär vad jag ska göra. I vilken ordning allt bör ske, för att allt ska fungera.

Under tiden jag "suttit fast" med TTS har jag bara fragmentariskt läst min mail. Konstaterat att det kommer in nya jobb, ändringar i gamla, saker som ska göras - men inte nu.

För att inte glömma något av de småjobb som kommit in emellan har jag skrivit små postitlappar med stödord och datum och sen klistrat dem på mitt skrivbord (det fysiska).
Ja, ni förstår kanske själva, hur det ser ut där, just nu...

Bordet är fullt av små lappar i gult, orange och grönt. Färgerna har inget med innehållet att göra. (Min vän G undrar nog om jag har en skruv lös, som inte utnyttjar färgerna bättre.) Jag har bara ryckt åt mig det block som legat närmast och skrivit på det. Klistrat fast lappen där det funnits en någorlunda tom yta.

Det gäller att skriva ner så pass mycket att jag sen kan förstå vad jag menar. Detta samtidigt som jag inte får koppla på hjärnan så mycket att jag börjar tänka på det jag skriver. Då får jag en ny startsträcka, när jag ska återgå till TSS. Något jag inte har haft "råd" med.

I morse beslöt jag mig för att beta av några av lapparna, nu mellan de stora jobben, i hopp om att de skulle bli färre. Jag prioriterade enligt principen "den lapp, vars klister inte fungerar längre, åtgärdar jag först". Inte för att de alldeles säkert suttit längst eller är viktigast, utan för att risken annars är att den ramlar ner på golvet och glöms bort helt och hållet.

Det resulterade i att de tidigare 18 lapparna nu är 22. Hur går det till? Varför resulterar varje åtgärd man gör, i två nya uppgifter? Varför ger ett svar på en fråga, två nya frågor? Tar det aldrig slut?

---

Har i 3 dagar lyssnat oavbrutet på soundtracket från "Jesus Christ Superstar" i Spotify. Jag, som inte ens tror på Gud. Kan nästan allt utantill vid det här laget.

Kanske ska jag byta till "Evita" nu...

Back to top


8 februari 2009 - 20:31:03

Suck

Jaha. Och vad har jag gjort idag? Eller, den senaste veckan...

Jag som hade såna ambitioner. Träna varannan dag - minst 30 minuter (och då menade jag hårt, med puls). Vad blev det av det?

Jo men, jag har försökt, det har jag. Men ändå blev det för litet. För sällan. Känner mig inte nöjd. Känner att jag kunde kanske gjort mer. Det spelar ingen roll hur många tidningar jag producerat, hur många tvättmaskiner jag tömt eller hästskit jag mockat. Jag kunde gjort mer. Kort sagt, jag känner mig usel.

Så, släpade mig till simhallen idag, simmade 1 km. På rekordtid, 32 minuter! (Alltså, vi talar om min rekordtid, inte din.) Och det känns bra, men det räcker inte. Jag behöver mer. Mer fysisk träning. Mer flås. Mer svettas. Mer... ja, bara mer.

Snön, som låg så vit och fin på våra ängar för några dagar sen är snart ett minne blott. Tövädret har slitit hårt på snön. Det är nu mest barmark. Det här är inte kul!

Om mindre än 2 veckor ska jag starta i Tjejvasan. Hur många mil har jag "i benen" - på skidor? Kanske 2... Arrangörerna rekommenderar 50. Jag tänker att jag inte är ensam, halva Sverige är utan snö, och de flesta som startar med mig sitter i samma situation som jag. Men, i alla fall... Det är inte kul.

---

Och J åker till Spanien på tisdag. Jag är jätteglad för hans, och hans 3 kompisar som ska med, skull, men jag är orolig. Det är så svårt att släppa taget. Att lita på att allt ska gå bra. Att han klarar sig. Överlever...

Ok, ok, jag fattar. Jag överdriver. Jag låter mina tankar skena iväg. Stressar upp mig i onödan. Alla föräldrar har samma problem. Har haft i alla tider.

---

Ja, det här blogginlägget blev ju inte så himla strukturerat, men så kan det vara ibland. Ellerhur?

Back to top


28 januari 2009 - 16:05:23

Nu ni!

Pilatesboll

Jag har köpt en pilatesboll, balansboll, gummiboll eller vad det nu heter!

Så, nu var det sagt - och när ni slutat att skratta kan jag berätta att jag har en plan. Jag ska börja träna på den! Jo, jag tror faktiskt att jag ska göra det. Har hittat ett program på nätet med 13 olika övningar. Tar 30 minuter att genomföra. Det borde väl gå?

Har också en fundering på att använda den som kontorsstol. Har hört att det gör underverk för ryggmuskulaturen, balansen och hållningen. Tre områden som behöver jobbas på...

När jag ändå var i stan passade jag på att titta in på Naturkompaniet. En svindyr affär på Kungsgatan där de säljer allt man behöver för att vandra i fjällen. Och lite till. Jag tänker inte köpa nåt där, bara titta och klämma. Och fråga. Det är det som är det fina med butiker. Inköpen gör man sen på nätet, till ett helt annat pris. Självklart!

I butiken stötte jag snabbt på en kille som gjort "Fjällräven Classic" två gånger så han borde nog veta vad han talar om. Det första han sa, när jag sa att jag ville titta på en ryggsäck för 10 kg, var att "det kommer du aldrig att klara!". Att bära 10 kg? Nej, inte så, du kommer aldrig att kunna packa så lätt, fortsatte han. Hans ryggsäck hade vägt 25 kg första gången och 18 den andra gången, trots att han "gjort allt" för att få ner vikten.

Men killkläder väger ju mer än tjejkläder! De är större. Han hade säkert en massa öl i ryggsäcken också. Nej, jag tror att det ska gå att komma under, i alla fall 15 kg. Men, läppstiftet ska med.

Back to top


22 januari 2009 - 16:54:26

Skärpning

Nä, nu måste jag skärpa mig! Träna mer. Äta mindre. Hur ska det annars gå för mig på Tjejvasan om mindre än en månad?
Tjejvasan stressar mig lite, men på ett positivt sätt. Hade det inte varit för den så hade jag nog inte tagit den där skidturen som jag ändå gjorde idag. Det var inte så mycket snö, men det gick framåt. Långsamt framåt.

Tror att jag ska boka in någon form av fysisk aktivitet varannan dag den närmsta månaden. Med fysisk aktivitet räknas bara sånt som får pulsen att öka och som varar i minst 30 minuter.
Jag vet att man inte kan få upp sin kondis till toppnivå på 4 veckor, men den kan bli bättre. Hoppas jag.

Vad ska jag då ägna mig åt, nu är aerobicsen och cirkelträningen har slutat här ute på landet?
Skidåkning, om det finns tillräckligt med snö, förstås.
Simning på "Vallentuna Gym & Sim", kanske.
Löpning, om underlaget är ok. Det vill säga halkfritt, vilket det inte är idag.
Mag- och ryggövningar framför tvn. Har en dvd med lite olika program.
Yoga?
Nej, det räknas inte som fysisk aktivitet. Inte den jag går på, i alla fall.

Yogan... Är osäker på hur jag ska förhålla mig till mina yoga-lektioner. Vet att jag bara gått två gånger och inte alls vet vad jag talar om. Borde vara ödmjuk. Men, är den känsla jag får ändå 100% fel?
Känslan av att det är nåt lurt med det här. Att det är humbugg. Att det inte finns några schakran som till varje pris måste hållas i balans för att man ska må bra. Att alla effekter som påstås komma från yogan i själva verket är placeboeffekter. Såna som inte funkar på mig, eftersom jag är så dålig på att tro på nåt.
Eller, det är jag kanske inte. Jag tror på det som är sant. Som kan bevisas. Sånt som i alla fall är sannolikt.
Kan inte hjälpa att jag blir irriterad när vår yogalärare säger (alltid med samma mjuka röst) att vi ska blunda och "känna efter, vara i nuet, här och nu". Var skulle jag annars vara? Jag sitter ju på en matta i rummet.
Jag har heller inga som helst problem med att somna på kvällarna, ett problem som de flesta andra i gruppen brottas med. Jag lägger mig ner, sluter ögonen, slappnar av - och somnar. Jag är nämligen trött. Har arbetat en hel dag. Fått frisk luft. Varit aktiv. Då sover man bra.
När hon dessutom pratar om att vi ska känna "kraften som strömmar genom våra kroppar... kraften som är vit", då går jag nästan hem. Vadå vit?! Hur flummigt får det vara?
Ok, jag måste respektera de som känner denna "vita kraft" och kanske har jag missat nåt viktigt, men nej, jag tror inte det.

Jag har sagt att jag ska ge yogan en chans - sju gånger skulle jag gå. Två har gått... Vet inte längre om jag vill fortsätta. Min tid är dyrbar. Jag kan kanske göra något bättre av den.
Springa, skida och simma?

Back to top


14 januari 2009 - 16:26:47

Yoga

Igår var jag på min första Yoga-lektion. Förväntningarna var väl inte så stora. En viss skepsis fanns också, det skall väl erkännas. Men, jag hade beslutat att ge Yogan en chans.
Vad jag egentligen vill är att hitta någon ny träningsform, nu när Arerobicsen och Cirkelträningen har slutat här ute på landet. Det finns inte så mycket att välja på. Jo, jag kan fortsätta att springa, vilket jag också avser att göra. Jag hade kunnat åka skidor, om det hade funnits någon snö.
Visst.
Men, det är alltid bra att ha något inbokat. Så att det blir av.

Väl där blev jag invisad i ett litet rum med 6-8 mjuka mattor på golvet, tända stearinljus i förnsternischerna, en svag doft av någon slags parfym. Möjligen från ljusen.
Vi sex som hade kommit till kvällens lektion satte oss på varsin matta och tittade på vår yoga-lärare, som satt på sin yogakudde med benen i kors, i vita kläder och log mot oss.
Vi väntade.
Hon var tyst.
Vi fortsatte att vänta.
På vad visste jag inte, men det skulle väl ge sig.

Så småningom började hon, med mjuk röst, att berätta om yogans kraft. Om hur den läker oss till kropp och själ. Om hur den kunde lösa upp knutar, kroppsliga så väl som själsliga. Men, det kanske inte skulle gälla oss, för vi skulle inte gå så djupt in i yogan, som hon brukade göra, berättade hon vidare.
Jag fick veta att det tar många år, en livstid, att bli en "mästare" på yoga, varje rörelse måste upprepas många gånger, men att det ingalunda var meningslöst att börja träna, för vissa av effekterna kunde komma ganska snart.

Vi satte oss med benen i kors, ja, så gått det gick och blev sen instruerade i några lätta nybörjarövningar. Halsrullning, bäckenrullning, sidorullningar - många rullningar var det.
Och, det viktigaste av allt - andningen! "Det kommer jag att tjata om, hela kursen", sa hon. Jag, som har en mor som är sångpedegog och som hela mitt liv tjatat om att "andas med magen", kände att jag inte hade några större problem med andningen. Men, det var väl det enda som var helt problemfritt.
Mina ihoptrasslade ben somnade ganska snart. Vår lärare sa, "tänk bort det, det är inte farligt". Jag, som trodde att stickandet berodde på att blodet inte hittade ner till mina fötter, tänkte att det kan väl ändå inte vara bra, fötter ska väl ha blod i sig, men gjorde som hon sa. Bet ihop.
Hon berättade att om vi hade svårt att sova skulle vi hålla för vänster näsborre och andas bara genom den högra, så skulle vi somna snart. Jo, det är klart, de flesta människor tuppar av vid syrebrist. Det konstiga var att om vi gjorde samma sak med höger skulle vi piggna till. Hm...

Ja, det är mycket man inte vet. Jag köper inte allt, med hull och hår. Men jag har lovat mig att gå sju gånger, i alla fall.

Någon fys-träningen var det ju inte att tala om. I alla fall inte igår. Så, det blir nog till att hitta något annat också, som komplement. Om inte annat.

Back to top


23 november 2008 - 15:09:00

Skidtur med Gin

gårdsplanen i snöskrud

Hej då, gården, nu tar Gin och jag en liten skidtur!

snönatur

snönatur

Hur vackert kan det vara?

gin

Gin vill att jag ska åka fortare. Inte stanna och ta bilder hela tiden.

skogen

In i skogen. Mötte två jägare med hund.

jag själv

Självporträtt.

anita

Efter cirka 5 km var vi tillbaka på gården. Blev hälsade av hästarna.

daisy

I morgon är det en månad kvar till Julafton. Får man sätta upp ljusen i fönstren nu? Jag åker ju till Spanien på onsdag och blir borta en vecka, så jag missar ju första advent...

---

Nej, det här går inte! Jag skulle ju göra klart tidningen. Så sitter jag här och bloggar i stället. Man kan inte lita på nån! Får nog säga till på skarpen: Skärpning, Camilla!

Back to top


22 november 2008 - 10:22:33

Solkatt

mönster i snön efter vår katt

Om en katt gör så här fina mönster i snön, är det väl en solkatt?

---

det snöar

Snön kom igår och det har snöat hela natten. Hela världen utanför fönstret går i svartvitt. Inte fult grått. Vackert svartvitt.

Bad B hämta mina skidor, som står på spannmålsmagasinet, när han gick ner till djuren i morse. Jo, jag ska nog teståka lite idag. Kan inte låta bli, trots att jag borde sitta vid datorn. Tidningen är ännu inte klar, men den kan jag göra sen. Sen, är ett bra ord. Nu, är också ett bra ord. Nu ska jag leta reda på mina skidkläder. Leta efter vallan. Valla skidorna, byta om och sen - UT!

Back to top


21 november 2008 - 10:32:33

Det blir nog den här...

svart Audi A3

Allt är inte klart, men nästan.

Hinner inte skriva mer, är smått stressad över allt material jag fortfarande saknar för tidningen, som ska på tryck på söndag kväll. Idag är sista dagen att få tag i folk. Dessutom är det fredag, vilket innebär att många går hem vid lunch. Så, vi hörs sen.

Back to top


17 november 2008 - 10:57:58

Han lever

Jag är så himla glad över att J lever. Och mår bra. Det kunde ha gått så illa... Vågar knappt tänka tanken.

Bilen? Ja, det var ju bara en bil...

kraschad toyota corolla

kraschad toyota corolla

kraschad toyota corolla

kraschad toyota corolla

kraschad toyota corolla

kraschad toyota corolla

kraschad toyota corolla på bärgningsbil

På Danderyds sjukhus kunde man konstatera att J mådde bra. Inga brutna ben, inga kotförskjutningar. Bra blodtryck, fina blodvärden...

j på sjukhus

J fick en liten Duplo-delfin att leka med - på pekfingret.

pulsmätare so ser ut som en leksaksdelfin

Back to top


16 november 2008 - 12:44:45

Nattens övningar

Man är väl inte riktigt klok. Men igår, efter en lugn och skön middag hemma, fick jag plötsligt för mig att jag skulle in till stan, ändå.

Jag var egentligen för trött, men K hade bett mig komma in till Cave Club på Östgötagatan på kvällen, mest för att köra hans bil hem kanske, men tror även att han gillar mitt sällskap. Och jag bli ju så glad att min son vill vara tillsammans med mig. Har inte råd att missa det.

Så, där satt jag nu. På Norrtäljebussen, på väg in till stan, en sen lördagskväll.

Den här källarklubben är inte som vilken klubb som helst. Nej, den är full av nördar, i alla färger och former. När jag säger nördar, menar jag i ordets positiva betydelse. Jag gillar nördar. Det här är ett gäng killar och tjejer som gör precis som de vill, ser ut hur det vill, dansar hur som helst (se bilder nedan) till jättekonstig musik. Tänker (mycket tänka, är det), pratar (mycket prata, också), umgås - och har jättekul!

dansgolvet på cave club

dansgolvet på cave club

dansgolvet på cave club

k i samtal med vänner

Det hade jag med. Trots att jag inte kom i säng före 04.00...

Back to top


14 november 2008 - 17:02:49

Min son - i radion!

Ni lyssnar väl på Vinyl 107? Jasså, inte det...

Om ni hade gjort det idag hade ni fått höra min son K, som ringde in för att svara på en fråga. Tävling, ni vet.

Måste erkänna att jag inte hörde inslaget själv, lyssnade i iTunes på datorn (webradio tar för mycket bandbredd), men K ringde och berättade att han "sparat streamern". Betyder nog något i stil med att han har en fil på sin dator av inslaget. Han sa att han skulle maila över filen till mig. Bra, då kan jag lägga ut den på min blogg, sa jag. Lite för fort.... Han ändrade sig snabbt till att spela upp filen för mig - i min egen dator, trots att han befann sig på jobbet i stan och jag på jobbet på landet. Sånt är ju faktiskt möjligt, trots att jag inte riktigt fattar hur det går till.

Eftersom jag inte fick filen, och därför inte kan låta er höra den, tänkte jag återberätta allt.

Flamsmaja från Vinyl 107 (förkortas nedan till "FMV"): Å, vem har vi på tråden?
K: Klas
FMV: Du har ringt in för att svara på frågan... vad är svaret?
K: Stevie Wonder, så klart.
FMV: Ja, helt rätt! Nu har du vunnit en bok om "Idol". Du ser väl på Idol?
K: Nej, jag tittar inte på tv.
(Kommentar: Är det min son eller...)
FMV (kommer av sig lite, har aldrig träffat en sån människa förr): ... jaha, men vad ska du med boken till, då?
K: Ge bort till nån, ska kolla med brorsan...
FMV: JA! Vad bra! Att ge bort saker är jättebra! Vad ska du göra i helgen då?
K: Ska på styrelsemöte med Unga Forskare.
FMV: Unga Forskare!? Är du forskare?
K: Nej, men vi jobbar för att unga ska ägna sig mer åt teknik och naturvetenskap.
FMV: Hm... vi har alltså framtiden i telefonen! Du kanske kommer att bli nån stor höjdare nånstans, när du blir stor!
K: Kanske det...
(Kommentar: Självförtroendet är det inget fel på. Inte heller tron på att allt är möjigt. Min son, alltså.)

---

Till K: Se där, hur det går, när jag ska försöka att återberätta något... du skulle gett mig filen.

Back to top


13 november 2008 - 22:00:58

Har mycket att göra - en del blir också gjort

eld

Mycket har hänt sedan jag bloggade sist. Nu har det gått så lång tid att det är svårt att summera. Så det gör jag inte. Jag skriver bara lite...

Eldbilden ovan, var från den dagen/kvällen då jag eldade upp alla kartonger och annat skräp som vi hade här på gården. Det är roligt att elda. Man slänger på. Krafsar med en pinne i elden. Blir het i ansiktet. Undrar om ögonfransarna fortfarande finns kvar... Men, det spelar ingen roll. Det är kul!

k äter frukost - på morgnen

För att fortsätta på mitt tidigare tema - märkliga saker - så hände en ny märklig sak här på gården, för ett tag sedan. K kom upp före klockan 12 och åt frukost! Det kanske inte låter så märkligt för er som inte känner K, men vi som gör det, inser att detta är något helt nytt. Tyvärr kan man inte se vad klockan visar på micron i bakgrunden, men jag LOVAR att det är förmiddag.

bokhögar i soffan

fler bokhögar i soffan

En helt otroligt sak till, har också hänt! Min vän G och jag har sorterat alla böcker i alla våra bokhyllor! Egentligen är det inte möjligt, men vi gjorde det i alla fall. Till saken hör att min vän G är väldigt organisatorisk och envis. Mycket bra egenskaper. Som dessutom lätt smittar av sig på mig.
Vi tog alltså ut alla böcker. La dem i högar. Sorterade dem i olika katergorier - skönlitteratur, sjö och hav, religiion (jo, jag hade många av den sorten, men la även astrologiböckerna i den högen...), humor, biografier, historia, uppslagsböcker, som fick underkategorier som ordböcker med mera. Ja, så höll vi på.

tom bokhylla

Det tog tid. Det måste få ta tid, annars blir det inte bra. När vi ändå hade plockat ur alla böcker passade vi på att måla alla hyllplan. Gröna! Jättegröna och jättefint!

målade hyllplan

fler målade hyllplan

Efter någon dag var alla hyllplan torra och alla böckerna sorterade. Det var då dags att ställa in alla böcker igen. Jag trodde att det skulle ta 20 minuter. Jag hade fel. Det tog flera timmar. Men, så bra det blev! Jag blir lycklig bara jag går in i biblioteket och tittar på alla välsorterade böcker i de fina, gröna hyllorna. Tyvärr blev bilden ganska mörk, det var ganska sent, men ni får föreställa er.

alla böcker, sorterade i den nymålade bokhyllan

---

I övrigt håller jag på att få panik. Ska ut med första numret av vår nya tidning om ett par dagar. Sitter vid datorn hela dygnet. Hinner inte springa, "aerobicsa" eller cirkelträna, knappt äta... Men, snart ska det vara över.
"Folk" i min omgivning säger, "ta det lungt, stressa inte, det löser sig". Jag förstår att de säger så i all välmening, men jag fattar inte i vilken värld de lever i... I min värld löser sig inget, jag måste lösa det själv. Så har det alltid varit och så kommer det nog att förbli.

Back to top


16 oktober 2008 - 15:20:42

Vad en hungrig hund har med en trasig diskmaskin att göra

Handdiska. Är det kul? Nej, det är trist.

Jag har nu tvingats handdiska i tre dagar på grund av att vår diskmaskin pajjat - igen!

Sist var det en mus (Fru Skogsmus) som gnagt sönder nån ledning vilket resulterade i kortslutning för diskmaskinen - och avslutning för hennes liv.
Denna gång har vi inte haft någar möss i köket. Tror vi.

Trodde vi.

Vår hund har ätit väldigt mycket mat de senaste veckorna. Jag har fyllt på matskålen 4-5 gånger om dagen och varenda gång jag kommit in i köket har den varit tom och hunden har stått där med en sorgsen blick som säger "vill ha mer mat!"

Nåväl. Diskmaskinen plockades ut och skulle bäras ut till bilen. Det är lite krångligt att få in den. Sist kostade det oss en bakruta, så denna gång tänkte vi lägga maskinen ner i bakluckan.

Väl utkånkad och tippad löstes mysteriet med hundens mat. Ur diskmaskinen rann det hundmat! Flera kilo! Inte undra på att den strejkar.

Det var bara att skaka ur allt torrfoder, bära in eländet igen och koppla in alla slangar och sladdar. Nu fungerar den.

Back to top


16 oktober 2008 - 15:01:49

Märkliga saker, del 2

Jag skriver att det händer märkliga saker, här på gården. Sist om när det surrade på övervåningen...

Men, det är när B sticker från gården som det verkligen händer konstiga saker här.

I förrgår åkte B in till stan för att träffa några gubbar och tanter på nåt möte. Jag var kvar på gården. Jobbade på som vanligt, då vår granne J ringde och frågade om det var vår svarta tacka som stod och betade i en annan grannes trädgård - 7 kilometer härifrån.
Ja, inte vet jag. Måste väl åka dit och titta. Tog K med mig och satte mig i bilen och körde iväg - körde fel några gånger, men hittade till slut rätt trädgård.

Kvinnan som bodde där var mycket språksam och berättade livligt om tackan, var den stod, hur den såg ut - allt. Det var bara det att den hade sprungit iväg. Vi kunde inte få se den. Som tur var hade hon tagit kort på den, så vi kunde i alla fall få se den på bild. Det såg inte ut som någon av våra tackor, så vi tackade för oss och åkte hem igen.

Där, trodde man att dagens äventyr var slut, men icke!

Snart ringde vår närmsta grannfru och berättade att de sett en varg - bara 500 meter från vår gård. Hon ville varna oss. Den kanske var hungrig och ville ha lammstek till lunch....

Det var bara att ge sig ner till lagården och vakta våra får. J sa "jag hämtar bössan", vilket han också gjorde. Nu är det ju så att man inte får skjuta en varg. Om de inte direkt angriper ens djur. Men ok, han kunde väl sitta där, med bössan i hand, om han nu ville. Jag hade informerat honom om vad lagen säger, så han visste.

j sitter med bössan i hand

Inte såg vi någon varg, men man vet ju aldrig... Till slut ringde jag Polisen och rapporterade. De sa "en varg, oj då, vi skickar en viltvårdare". Jag gick ner till J och berättade om att det skulle komma en viltvådare så han behövde inte sitta på pass längre. Vem skulle sköta det, frågade han. Polisen, sa jag. Jaha, då kommer de nog inte denna vecka, sa han, luttrat...

Det har nu gått 48 timmar - och än har de inte hittat hit...

---

Igår sågs vargen igen, för det är säkert samma djur, av ytterligare en granne. Hon bor 500 åt andra hållet...

Back to top


16 oktober 2008 - 10:47:57

Oj, vad jag är trött!

De senaste dagarna, ja veckorna, har varit hemska. Och då menar jag riktigt hemska. Jag har inte hunnit med något av vad jag vill (ja, det där med vad man vill kan vi ta senare - jag förstår att jag väljer och att mina val får konsekvensen, nåja...)

Tidningen ska ut. Så är det bara. Ja men, jag tycker att det är kul! Visst, jo, det är sant, men denna gång tog det emot mer än tidigare. Det krävdes en stor ansträngning. (Trots att jag flyttade min artikel om Estland till nästa nummer... ) Det var jobbigt. Få in allt material, sätta ihop det, kolla att allt stämmer, skriva rubriker och mellanrubriker, bildtexter.. ja, allt sånt som inte andra gjort, men som måste göras.

Tidningar har jag gjort länge. Det är inget nytt i mitt liv. Men ibland, som just nu, kolliderar det med en massa annat - som också är viktigt. Nämligen jobb, jobb som jag kan fakturera. Kunderna ligger på mig, har en tidsplan - som snart spricker. Och jag tvingas "spricka" jag med - dvs förskjuta tiden - som sen kolliderar med annat jag planerat att göra.

Jag tänker ändå ofta: Vill jag byta? Finns det någon annan som jag vill byta liv med?

Nej.

Jag kommer alltid fram till samma svar. Nej, jag vill inte byta. Jag har gjort mina val. Gör fortfarande mina val. Tar konsekvenserna av dem. Och gillar läget - även när det tar emot - som nu.
Jag kallar det "arbetssegrar". Gammalmodigt? Ja, kanske.

Ibland tycker jag faktiskt att livet består av för få arbetssegrar. Det är ju ändå de man kommer vidare på. Eller?
Det gäller att ta sig över trösklarna i livet. Lyfta blicken - se horisonten. Även när det tar emot. Glädjen, när man lyckas, blir så mycket större.

Citerar Bodil Malmsten:
"Lyckan är oftast mycket större för den som städat sin garderob, än för den som befinner sig på en paradisö"

Fundera på det.

Back to top


10 oktober 2008 - 13:48:48

Märkliga saker hända

Ibland händer det märkliga saker, här på gården. Senast igår kväll. Jag hörde ett surrande ljud på övervåningen i huset och smög sakta upp för trappen för att ta reda på var ljudet kom ifrån.

Kunde det vara någon som höll på att borra sig in genom taket?
Kunde det vara en jättestor insekt som försökte hitta någonstans att bo för vintern?
Kunde det vara...

Ljudet kom från Ks rum. Jag öppnade dörren - och vad fick jag se?!

k dammsuger sitt rum

OBS! Bilden är inte ett fotomontage.

Vad som hänt vet jag inte, men K var i full gång med att dammsuga sitt rum. Han hade dessförinnan plockat bort allt som låg på golvet, slängt papper i pappersinsamlingen, sorterat pennor, Kalle-Anka-tidningar och datorprylar. Vikt och lagt undan sina rena kläder och lagt smutstvätten i tvättkorgen.

Och allt detta hade han gjort med ett leende på läpparna.

Som ett resultat av detta ska ni nu få se något som vi inte sett här hemma tidigare, nämligen Ks golv!

ks golv

Back to top


30 september 2008 - 21:02:28

Mannen som talar med hästar

b pratar med vår nordsvensk daisy

Jag kan tala med djur.

Det kan alla människor som kan tala. Det knepiga är att förstå svaren man får.

Men, med lite träning går det ganska bra. Hunden är relativt lättolkad. Mycket beroende på att hon har ett sånt otroligt tydligt kroppsspråk. Hon viftar på svansen, är således glad. Hon lägger svansen mellan benen, rädd. Hon skäller och skuttar, vill leka. Ligger med framtassarna framför vattenskålen, vill ha vatten. Det är ju hur lätt som helst att förstå. Hon förstår dessutom mig väldigt bra. Hon kan nämligen stora delar av det svenska språket. Säkert 100 olika ord. Hon vet att jag är både "matte", "mamma" och "Camilla", till exempel.

Hästarna är lite svårare att förstå. Mycket beroende på att jag inte tränat så mycket pä deras språk. B tolkar dem bättre. Nosar dem i öronen, småpratar med dem. De utväxlar nån slags dialog, som jag inte förstår. Men jag tränar.

Av de djur vi har på gården är nog fåren svårast att begripa sig på. Nej, de är inte dumma. Inte alls. De vet precis när det är dags för havre. När vi vill att de ska byta betesmark. Var närmsta hål i stängslet är. Men, de vill inte prata så hägt om det. Av förklarliga skäl.

Back to top


22 september 2008 - 11:12:21

Vetedans

håkan skördar vårt vete

Äntligen! Vädrets makter har varit med oss.

Igår kunde vi skörda vårt vete. Fuktigheten är fortfarande något för hög, men inte värre än att vi kan torka det på skullen eller i vagnen. Det gäller nu att gå och röra om i vetet några gånger om dagen för att se till att det inte möglar. Ganska trevlig sysselsättning, faktiskt. Man tar av sig strumpor och skor och hoppar upp i vagnen. Sjunker ner till knäna i havrekärnor. "Dansar" runt en stund. Bryr sig inte det minsta om att man blir alldeles dammig om benen och att det fastnar små kärnor överallt. Mellan tårna och i bhn. Det känns ungefär som när man var liten och plaskade i vattenpölar. Det var bara mamma som tyckte att det var jobbigt, när man kom in helt dyngsur. Själv hade man bara ett stort leende på läpparna! Man hade varit helt upptagen med att gegga, hoppa och kladda - ha roligt, med andra ord. Det gäller nu att försöka inta samma inställning nu, som man hade då. Strunta i att man blir dammig, att det kommer att ramla små vetekärnor ifrån en hela dagen. Strunta i att det skaver när man i flera veckor får traska runt i skor med vetekärnor som innersula.

Back to top


18 september 2008 - 16:41:27

Inte direkt Biljettdirekt

en biljett till Operan i stockholm

Det är jättebra med internet!

I synnerhet om man vill köpa biljetter till något event i stan. Man slipper stå och köa i någon teaterfojé, men slipper sitta i tråkig telefonkö och samtidigt tvingas lyssna på hemsk kömusik, man behöver inte åka 2-3 mil till närmsta ATG-ombud... Man loggar bara in på ticnet och beställer det man vill ha. Och vips, så dras pengarna från bankkontot och 1 minut senare kommer biljetter som ett pdf-dokument med eposten!

Hur smidigt som helst!

Om det nu fungerade.

Jag har nu i snart ett dygn försökt att beställa biljetter till balettföreställningen "Gustav III" på Operan. Igår kväll vägrade ticnet att acceptera mitt kort. "Tekniskt fel. Vad god försök senare", var budskapet. Jag fortsatte mina försök idag. Samma fel. Jag bytte från mitt VISA-kort till mitt MasterCard-kort och då verkade det gå bättre. (Jo, det finns pengar på båda korten, så det var inte där det felade...)

Nu funkade det i alla fall och jag var glad. Snart skulle beskräftelsen och min e-biljett dyka upp i eposten. Jo, det gjorde den. Och inte bara den utan även den förra beställningen dök upp, den som enligt ticnet inte hade fungerat. Suck!

Vad göra? Jo, det var bara att sätta sig i den där telefonkön i alla fall. "Din väntetid beräknas till 10 minuter".

Väl framme i kön förklarade jag mitt problem (som ju egentligen borde vara deras) och sa att jag ville återlösa de biljetter jag inte ville ha. Jo, det skulle gå bra om jag skickade tilbaka pdf-filen till dem via mail.

Då uppstår nästa problem. De gick varken att skicka vidare eller skriva ut!

felmeddelande

Efter ytterligare 20 minuter i telefonen hade Julia, som ticnet-tjejen hette, lotsat mig vidare på ticnets site och hittat var man kunde spara ner biljetten, så att den skulle gå att maila tillbaka... I brevet skulle jag sedan be dem sätta tillbaka pengarna på mitt bankkonto, så skulle allt lösa sig, lovade Julia. Problemet är bara - vilket konto? Det till VISA-kortet eller det till MasterCard-kortet? Jag lovar att det inte slutar här, men nu har jag i alla fall biljetter till föreställnignen jag ville ha och kan lungt fira min och Gs gemensamma namnsdag med en kväll på Operan!

Tjolahopp!

Back to top


17 september 2008 - 11:21:01

Tuppen-ja!

vår grannes tupp på besök i vår trädgård

Först var det bara en, som kom då och då. Som för att kolla läget. Sen blev det ett par stycken som gjorde sällskap över trädgårdsgränsen. Nu har hela flocken hönor kommit hit. Och tuppen kom efter för att se vad det var som var så roligt i just vår trädgård.

Ja, jag vet inte. Men, här är de. Hela grannens hönsfarm.

Back to top


16 september 2008 - 16:34:06

26 procent

i vår veteåker på hösten

För er som inte är bönder ser det här ut som en helt vanlig åker, med något slags sädesslag. Fint, svenskt, höst.

Ja, så sant. Det är vår veteåker. Det är fint. Det är höst.

För oss bönder är det ett par saker till. För sent och för blött. Vetet hade igår en fuktighet på 26%, vilket är för mycket för att kunna skörda. Nu är det risk att grödan gror, igen. Inne i grödan. Innan den har skördats. Inte bra. Suck! Och vad gör man åt detta? Jo, man ringer runt till alla bönder man känner som har en spannmålstork. Två stycken, med andra ord. Ingen av de, vill torka vårt vete. Det har fullt upp med sitt eget... OK, vilka alternativ ha vi då? Jo, vänta. På solen...

Innan jag blev bonde, såg jag det, de flesta ser, när man ser ut över en svensk åker på hösten... "öpnna landskap"... Nu ser jag problem.

Back to top


15 september 2008 - 15:35:41

Jag - en princessa!

mitt tjejklassikersmycke i form av en princesskrona

Alla flickors dröm har blivit min. Jag har fått en princesskrona i guld!

Back to top


9 september 2008 - 11:56:23

Att springa med huvudet

Man brukar säga "det man inte har i huvudet får man ha i benen". Jag har nu testat det omvända - "det man inte har i benen får man ha i huvudet".

Jag hade ju tidigt bestämt mig för att springa Halvmaran och amälde mig till loppet. Detta var för ett år sen, då jag trodde att jag skulle träna duktigt hela våren och sommaren. Så blev det inte. Det kom Vätterncykling och Vansbrosimning emellan. Med löpningen blev det lite si och så...

Dock, efter säsongens första springlopp, Midnattsloppet, blev jag så himla glad och sugen på att springa mer, att jag nog ändå tänkte försöka mig på halvmaran.

Sen kom tvivlen igen, efter Tjejmilen, då jag satt och räknade på hur snabbt jag måste springa halvmaran för att inte bli diskvalificerad. Varje kilometer måste springas på max 7,5 minut. Kändes omöjligt. Nej, jag ställer inte upp på det. Bloggade om det, för att bekräfta mitt beslut. Slängde mitt startbevis i pappersinsamlingen och planerade för annat den helgen.

---

Alltså, jag brukar veta vad jag vill, men denna gång var det svårt. För snart kom det ett mail där det berättades om hur man kunde räkna ut sin beräknade tid på en längre sträcka, baserat på en tidigare sträcka man faktiskt har sprungit. Jag kollade. Jag sprang ju Tjejmilen på 1.04 och Midnattsloppet på 1.06. Med den nya uträkningen hade jag en chans att springa halvmaran på, otroliga, 2.26. Plötsligt blev det möjligt. Stopptiden var ju 2.45.

Jag ändrade mig igen. Nu ville jag försöka. Grävde fram mitt startbevis ur pappersinsamlingen och beslöt mig för att i alla fall hämta ut nummerlappen och chipet. Så kunde jag ju betsämma mig senare. I själva verket var nog redan beslutet fattat. Jag ville ju springa!

Jag, som alltid säger till alla som vill höra på, "om du vill göra något - gör det bara", måste nu försöka att säga samma sak till mig själv. Och dessutom försöka tro på det. Det är inte alls lika lätt.

En frivillig "materialare" erbjöd sig sina tjänster. Utan någon som höll reda på min banan, mina papper, skrev lappar om var vätskekontrollerna fanns längs banan, tog hand om min jacka och plånbok och slutligen erbjöd sig att köra min bil hem - hade det varit svårt. Hjärnan var helt urblåst före start. Hela jag var slut efter mål. Tack G!

---

Vet inte om jag ska beskriva loppet i detalj, men lite kort kan jag säga:
• Starten gick bra. Adrenalinet tog mig lätt fram de första kilometerna
• Efter cirka 4 kilometer var jag nästan sist, men beslöt mig för att inte stressa över det, jag sprang efter min beräkning och skulle ta igen en del av det jag missade senare i loppet, det viktigaste var ju att ta mig i mål, att orka hela vägen
• Vid 6 kilometer såg jag de välkända små blå husen, besökte ett
• Åt banan och drack energidryck i alla kontroller
• Vid 10 kilometer fick skavsåret under vänster fot ett litet plåster i ett sjuktält
• Löpningen gick sedan fin-fint. Jag sprang, som beräknat, om en del av dem som sprang om mig i början av loppet!
• Söder Mälarstrand var seg. 3 kilometer bara rakt fram. Tog rygg på en tysk tjej, sprang om henne, för att några hundra meter senare bli omsprungen av henne, jag körde om igen, hon gav sig inte och sprang om mig igen. På detta "gummibands"-vis tog vi oss båda igenom hela strandsträckan
• Vid 12 kilometer fick jag små glädjerus som sa "jag springer längre än jag nånsin gjort förut - och det funkar!"
• För att vid 16 nästan vara helt knäckt. Jag var SÅ trött. Benen kändes som två stockar. Stumma, tjocka stockar. Nu gällde det att springa med hjärnan, för benen ville inte en meter till
• Gick cirka 1,5 kilometer, från Bergsunds strand till St Paulsgatan. Upp, upp upp, kunde inte springa mer...
• Men väl uppe på Söder kom min energi tillbaka och jag kunde springa ner till Slussen, där G stod och hejade på mig, och vidare över Gamla Stan, Vasabron, förbi Gustav Adolfs torg, Operan och så...
• ... svänga till vänster in i Kungsträdgården - och det hägrande målet!

jag springer stockholm halvmarathon

Det är helt otroligt - jag klarade av Stockholm Halvmarathon!

Back to top


5 september 2008 - 09:12:47

Mmmmums!

Jag har sagt det förut, men säger det igen. Jag är otroligt glad över att ha två barn, varav den ena kan laga min dator och den andra kan laga min mat. Kan man ha det bättre?

Vi hade för någon vecka sedan ett "think-tank"-möte här hemma, med anledning av den nya tidningen vi håller på att starta - "Travel & Tourism Scandinavia".

Yngste sonen tillfrågas om han skulle kunna tänka sig att laga en liten lätt lunch till oss.

Visst, sa han och tog ICA-kortet och försvann ut genom dörren.

Några timmar senare återkom han med händerna fulla av matkassar. Satte på sig sitt förkläde. Tog fram sina knivar. Och satte igång...

Js fantastiska fisksoppa

Jag säger bara det. Den fisksoppan var nog den godaste fisksoppa jag någonsin ätit!

Back to top


4 september 2008 - 17:08:50

Men INTE min tumstock

När jag var liten älskade jag att snickra. Helst tillsammans med min farfar. För, han älskade också att snickra.

Jag satt på bänken i hans snickarbod. Plockade med skruvarna, höll fast nån träbit, när han behövde min hjälp. Jag hamrade och spikade. Sågade och bar bräder. Sopade sågspån och sorterade borrar. Jag hade också ett specialuppdrag - att räta ut alla krokiga spikar. Jag hamrade och slog på de gamla spikarna, slog mig ofta på fingrarna, men till slut blev de raka. Med tiden blev jag en fena på detta och känner fortfarande en stor lust att ta fram hammaren och räta ut en krokig spik, när jag ser en.

Farfar och jag var ett bra team. Jag fick hjälpa till med allt! Nästan...

Det fanns EN sak han ogärna lånade ut - sin tumstock. Självklart resulterade detta i att det var just den jag ville ha. Jag måste ju kunna mäta! Ideligen "lånade" jag tumstocken, utan att fråga om lov. Sprang iväg, vecklade ut den... men oj, så konstig den blev... den gick av...

Jag skämdes, det var ju inte första gången detta hände. Jag hade dessutom tagit den olovandes. Farfar var nästan aldrig arg på mig, men när jag hade haft sönder sommarens 10e tumstock tog hans tålamod slut. Han sa till på skarpen "du får låna alla mina verktyg, men INTE min tumstock".

S mäter med tumstocken på mormors dassvägg

Min systers småkillar vill gärna hjälpa till att snickra. I somras, när vi byggde mormors nya dass, sprang de runt fötterna på en. Hämtade verktyg, spikar, sågar, frågade om saker. Det är roligt, men när S tog upp tumstocken blev jag lite orolig...

Här, hade jag ett val. Antingen gör jag som min farfar, säger nej. Eller, så gör jag som jag vill, förklarar hur den fungerar, visar hur man ska göra. Vecklar ut, vecklar ihop. Vecklar ut. Och ihop.

Så, jag tror han kan det nu.

Back to top


3 september 2008 - 18:00:49

I svampskogen

Röd flugsvamp i skogenn

I år är det "svampår", säger de som vet. Själv vet jag ingenting om svampar. Därför plockar jag inte svamp, trots att jag älskar att vandra i skogen och ser massor av fina svampar i alla möjliga olika färger och former. Nej, det är för farligt.

Den fina röda, med vita prickar vet jag dock att man ska undvika.

Back to top


3 september 2008 - 10:34:32

Nej

Det blir ingen start i Stockholm Halvmarathon, för min del, på lördag.

Har räknat ut att jag måste springa varje kilometer på max 7,5 minut - i genomsnitt. Det känns inte roligt. Det skulle bara stressa mig och eventuellt skada mig. Nej, det vill jag inte. Det är inte värt det.

---

"Livet är det längsta du har - man kan inte säga att det är kort."

Jag citerar min kloke son, J, som sa dessa kloka ord i går kväll.

Back to top


2 september 2008 - 12:22:46

Målbilden

Jag springer i mål på tjejmilen 2008

Visst ser jag glad ut? Jag är glad, också.

När bilden togs hade jag cirka 200 meter kvar till mållinjen. De kändes lätt att springa, konstigt nog. Tänk, vilka oanade krafter man har. Vid 9 km är man helt slut. 800 meter senare har man massor av spring i benen. Var kommer det "springet" ifrån? Jo, hjärnan.

Jag har läst en artikel om hur hjärnan fungerar under ett halvmarathonlopp. 2 timmar före start är man orolig. 2 minuter före start är man stressad. 2 km in i loppet har allt detta släppt och man känner bara glädje. Efter någon mil börjar det att kännas tungt. Man tror inte att man ska klara av det. Kroppen säger ifrån. Det är hjärnan som spökar, den försöker att rädda en från fysisk kollaps. Men, det går att lura hjärnan, genom att bevisa att den har fel. Spring bara vidare, så lär du hjärnan att inte varna i onödan. Efter ytterligare några kilometer börjar självförtrondet återkomma, för att svacka igen, vid cirka 18 km. Men, nu vet man att det inte är långt kvar, så man kämpar på, trots att orken verkar vara slut. När man passerat 2 mil är det "bara" att spurta. Man "ser" målet framför sig och tror sig igen klara av det. Vilket man gör.

Det här med att lyssna på kroppen är alltså inte alltid rätt. Om man lyssnar för mycket kommer man ingen vart. För, kroppen är lat. Jättelat. Den vill inte att du ska ta ut dig. Den vill inte att det ska göra ont någonstans. Den vill bara ha vila. Och socker. Och fett.

Har alltid trott på trots. Det fungerar. Liksom tjat. Alla föräldrar som försöker säga något annat till sina barn, ljuger.

Detta innebär dock inte att jag säkert kommer att starta i Halvmaran på lördag. Det finns gränser för hur mycket jag kan trotsa min kropp. Min kropp är inte tränad tillräckligt. Har ännu inte fattat något beslut om hur jag gör. Återkommer när jag vet.

Back to top


31 augusti 2008 - 12:00:46

Tjejmilen 2008

G och jag i toakön

Tjejmilen i går var jätterolig. Stämningen, alla 25.000 tjejer, all musik, all glädje. Man lyfter och kan inte låta bli att vara glad, även om det värker i hela kroppen och man är helt slut efter 10 kilometer. Skavsår under höger arm och en sten i höger sko, gjorde det inte bättre.

Jag startade i samma startgrupp som förra året, grupp 5. Vi som tror att vi ska springa på 59-60 minuter. Vi var många i startfållan, cirka 2500 tjejer. Det är trångt. Startskottet går av och det finns inte en chans att kunna springa. Det är alldeles för många framför en. Det är bara att avvakta tills klungan löser upp sig lite. Trots det kunde jag inte låta bli att "sick-sacka" (hur stavad det egentligen?) mig framåt. "Alla" säger att man ska ta det lugnt i början, för att orka ända till slutet. Det är inte sant. För, om man tar det lugnt i början blir man superstressad när man ska försöka ta igen det man då missade, i slutet. Nej, det gäller att ligga på från start, om det går. Ingen kilometer får gå långsammare än 6 minuter, helst.

Min första kilometer tog 8,5 minut... Jag insåg redan då att det skulle vara svårt att ta igen det. Jag hade alltså redan efter en kilometer förlorat så mycket tid att min förhoppning om att kunna springa loppet "under timmen", var kört. Det innebär dock inte att man inte ska försöka.

Så, jag är väl nöjd med min tid - 1.04.04. Målet att springa på en timme står kvar, men det gör jag en annan gång.

Är anmäld till Premiärmilen på Norra Djurgården, som går av stapeln den 29 mars, nästa år. Kanske blir det då?

Back to top


30 augusti 2008 - 11:23:33

Förberedelser

Snart, alldeles snart ska jag springa lopp igen! I morgon kl 12.40 startar jag i Tjejmilen - tillsammans med 25.000 andra tjejer. Ska bli så roligt!

Sprinskor

Jag är nu inne i förberedelsefasen. En viktig fas, som får ta den tid den tar. Jag plockar fram de saker jag kommer att behöva i morgon. Detta för att jag vet att min hjärna kommer att vara ganska urblåst i morgon förmiddag. Den blir det, när nerverna börjar göra sig påminda. "Pirret" tar liksom all tankekraft ifrån mig. Därför tänker jag idag.

På min säng ligger således följande: springbyxor, sportbh, sköna trosor, nya strumpor och den nya, svarta springtröjan jag köpte igår på Östermalms IP. Nummerlappen och chipet ligger brevid. Under sängen står mina älskade springskor - mina Sauconys.

Det var den första högen med viktiga saker. Det finns en till...

I min andra hög ligger vätskebältet, mobilen, mobilfodralet, stoppuret, lite toapapper (!) och läppstiftet. Denna hög ska i morgon kompletteras med en smörgås eller en banan. I detta lopp har jag ingen möjlighet att springa av banan för att köpa mat, som sist. Nej, nu gäller det att vara förberedd. Jag tänker inte springa hungrig.

I kväll ska jag äta färsk pasta. Göra en god sås till... grönsaker och mozzarella, kanske. Till detta serveras vatten. Jag ska också ta bort alla hårstrån på benen. Allt, för att minska luftmotståndet, eller... ok, jag är fåfäng. Sen kommer fotbadet. Mycket viktigt. Mina fötter ska pysslas om ordentligt, de ska ju ta mig fram 1 mil. De ska filas och smörjas in. Tånaglarna ska klippas och målas röda. Ja, jag vet, det syns inte. Men, det känns!

Sen ska väl allt vara klart för start?

Back to top


21 augusti 2008 - 09:48:45

ARG-pod!

Igår kväll kom jag på att jag inte har någon iPod längre - jag har en "ARG-pod".

Jag har nu överlevt flera månader utan min kära iPod. Det har inte varit lätt, men det har gått. Nu börjar jag att tröttna på det. Jag vill ha den när jag springer! Ok, det är trevligt att lyssna på naturen - fåglarnas kvitter och vindens sus - men jag är en modern människa, jag vill lyssna på musik när jag springer!

"Use iTunes to restore", stod det på displayen, det har jag berättat om tidigare. Då gjorde jag inget åt det, för jag misstänkte att det skulle innebära att all min musik som fanns på iPoden skulle raderas. Något jag absolut inte ville riskerna eftersom den hårddisk där all musik låg uppbackad hade pajjat...

Nu är läget annorlunda. K har ju fixat hårddisken, i alla fall datan på den, så musikfilerna är räddade (tills vidare, i alla fall). Nu skulle jag kunna följa uppmaningen på displayen.

Kanske gör jag det idag...? Eller i helgen...

Springa kan jag hur som helst inte göra, oavsett vad som händer med min iPod. Jag är nämligen vrålförkyld. Snorar, nyser och hostar. Känner mig matt och trött, men har ingen feber. (För det är väl så att man inte har feber, så längre man inte har kollat?) Jag hade planerat att träna 5-6 pass mellan Midnattsloppet och Tjejmilen. Av det har det blivit - noll. Hittills. Jag hoppas fortfarande på att ett under ska ske. Att jag ska vakna upp pigg och frisk nästa dag, att solen ska skina på min näsa och säga "välkommen ut i springspåret!". Det är fortfarande 9 dagar kvar till Tjejmilen. Det kan gå. Nej, det där lät fel - det måste gå.

Back to top


20 augusti 2008 - 10:48:44

Frukost hos mamma

ett antal getingar som mumsar på en klick honung

Min mamma har väldigt regelbundna frukostvanor. (Liksom min pappa, men det bloggar jag om en annan dag.) Hon äter en stadig, näringsrik frukost tillsammans med sina djur - katten, hunden, papegojan och nu på sommaren - ett stort antal getingar. Alla är välkomna att dela hennes frukost.

Frukosten består av 1 kokt ägg, som äts utan salt. Två smörgåsar, båda med ett tjockt lager av extrasaltat bregott under pålägget, som på den ena smörgåsen är skinka med gurkskivor och den andra ost med paprikaringar. Till detta dricks en liter te av bästa sort. I teet har hon honung. Mycket honung. Minst två-tre stora skedar i varje kopp. Det blir något kilo honung i veckan, det.

Vad serveras djuren, kan man undra. Jo, fågeln, den kanibalen, delar hennes ägg. Hunden och katten får någon tugga av smörgåsarna. Getingarna får honung.

Till mammas frukostritualer, som tar cirka 2-3 timmar, ingår att läsa Dagens Nyheter. Tidningen gås noggrannt igenom del för del. Ja, sportdelen läggs förstås undan, men i övrigt missar hon ingenting. När sen klockan är fram emot 11 på förmiddagen är hon redo att möta dagen. Tillfreds i både kropp och själ.

Något att ta efter?

Back to top


19 augusti 2008 - 15:52:19

Vill springa mer

Åh, vad jag längtar tills jag får springa lopp igen! Det var ju så himla kul att springa Midnattsloppet. Längtar som en galning till Tjejmilen den 31 augusti. Hoppas igen på en tid under timmen. Det kan gå, även om det är osannolikt. Ska försöka i alla fall.

Det kanske blir mer spring, även efter Tjejmilen. Fick mitt startbevis till Stockholm Halvmarathon med posten idag...

Förra året (ja, jag var anmäld även då) slängde jag det direkt. Jag hade tidigt beslutat att inte starta. Trodde aldrig att jag skulle klara av det - dessutom skulle jag tjejsegla den helgen. Något som väger tungt.

I år öppnade jag kuvertet. Har läst igenom allt. Vill starta. Att jag ska lyckas ta mig igenom de 21098 meterna är inte mer troligt än förra året, snarare tvärtom, då min form är sämre i år. Men nu vill jag försöka.

Jag startar i sista startgrupp, klockan 16.50. Risken finns alltså att jag kommer att komma i mål allra, allra sist. Men, om jag bara kommer i mål, så är det bra, tycker jag. En ännu större risk är att jag tvingas bryta loppet före målgång på grund av stopptiderna. Är jag inte vid kontollen vid Tegelbacken/Vasabron kl 18.25 måste jag bryta. Liksom om jag inte kommer i mål före 19.35. Maxtiden att springa loppet är alltså satt till 2.45. Det är snabbt det.

---

Hur kunde min hjärna bli så här? Den tänker bara på att springa. Jag, som inte alls är en sportig person. Har aldrig varit. Jag, som gjorde vad som helst, till och med gipsade min egen vänsterarm, för att slippa gympan i skolan... som inte kan fånga en boll och som hatar all sport i tidningar och på tv. Konstigt är det.

Back to top


19 augusti 2008 - 09:40:00

Banan eller banan

Det är jättedumt att frukten banan så starkt förknippas med idrottsutövande, sånt man kan göra på en bana, i bestämd form banan. Allt är helt ok, tills man börjar blogga om det. De två orden, som ser exakt lika ut i skrift, men uttalas och framför allt betyder helt olika saker, förvirrar mig.

Nästa gång köper jag ett äpple på 7eleven. OK?

Back to top


17 augusti 2008 - 16:26:35

1.06.30

Under 1.10. Jättemycket under! Tänk, jag hade kanske kommit under 1.05 om jag inte varit och shoppat banan på 7eleven... eller så hade jag svimmat på väg upp till Sofia, av närgingsbrist. Bananen behövdes. Den dryga minuten får man ta.

Back to top


17 augusti 2008 - 11:30:52

Årets första springlopp!

Idag känns det i kroppen. Ordentligt. Ryggen och låren är halvt döda och en allmän stelhel har infunnit sig - som om jag sovit i tält i 3 veckor - utan madrass.

Igår kväll sprang jag Midnattsloppet för första gången, men sannolikt inte den sista. För det var jättekul!.

Vi startade vid Zinkensdams IP kl 22.15. Sprang Ringvägen framåt. Det känns som om man är en liten del i en stor oformlig massa, som hela tiden rör sig framåt. Böljar fram över gatorna. Runt om står publiken och hejar på. En och annan ur denna publik "ramlar" ut i gatan, från någon närliggande uteservering. Det gäller att se upp. Sambaorkestern var på plats, liksom ett stort antal andra orkestrar. Överallt hördes ljud - från musik, från publik, från tutande taxibilar. Helt otroligt!

midnattsloppet vid katarinavägen i stockholm

Två problem dök upp, strax före min start.
• Jag hade glömt bananen jag tänkt äta i väskan som J tagit med sig. Jag var hungrig!
• Jag var kissnödig, hann inte göra något åt det.

Ganska snart hade jag glömt att jag var kissnödig men hungern gjorde sig påmind redan efter 1 km. Vad göra? Ringa G, som skulle stå och hejja på mig längre fram? Jo, jag försökte men hon svarade inte på hemtelefonen (var väl ute och tittade på de första löparna, så klart). Jag sprang för fort för att samtidigt kunna leta efter hennes mobilnummer i min telefonbok. Det fick bero. Plötsligt såg jag en välkänd skylt - grön, orange och röd - 7eleven! Yes! Jag är mitt i stan och butikerna är fortfarande öppna! Jag sprang snabbt av banan och in i butiken. Ryckte åt mig en banan och gick till kassan med en hundralapp i näven. Killen, som var något trögtänkt, fattade noll när jag försökte säga "ja men, snabba på lite nu, jag vill inte tappa så mycket tid". Han bara stirrade tillbaka och räknade lååångsamt upp min växel. Jag rafsade åt mig pengarna, tog bananen och sprang ut och in i loppet igen. Åt snabbt upp min frukt och kände mig genast mycket bättre.

Backen upp till Sofia kyrka hade jag bävat inför. Den är lång och den är brant. Det känns i kroppen även om man blir upplyft av att hela vägen upp kantades av marschaller på båda sidor - mycket vackert! Jag sprang på och rätt som det var, var jag uppe. Om ni inte tror mig så kommer här ett bildbevis.

sofia kyrka i stockholm

Min vän G ingjöt nytt mod i mig på 3 olika platser längs banan. Hon stod där, med sin svenska flagga, viftade och skrek "Heja Camilla!". Man får lite extra spring i benen då, det är märkligt men så fungerar man.

Till alla ni, som inte sprungit detta lopp - gör det!

---

Kan tyvärr inte skriva vilken tid jag fick. Midnattsloppets server ligger nere... :-( På min klocka ser det dock ut som om jag klarade milen under 1.10, vilket jag anser vara bra med tanke på min form och alla backar i loppet. Återkommer med mer exakt besked, när jag vet.

Back to top


14 augusti 2008 - 15:10:28

Vov, igen!

Fast, detta skall kommer inte från vår fina hund, Gin. Detta skall kommer från - en varg.

Ska ta det från början.

Igår kom en granne till oss och berättade att han hittat ett dött får i skogen. Han undrade om det kunde vara vårt. Ja, inte visste vi det, men följde med honom för att kolla upp saken.

dött får i skogen, bara benrester kvar

Inte mycket kvar. Jag letade förgäves efter öronbrickan, men den fanns inte i närheten. Trots det, var jag ganska säker på att det var vårt djur. Det låg nära vår mark - och ingen granne har får.

Grannen är en mycket aktiv jägare och berättade att två, av varandra oberoende personer, sett varg i närheten. Senast i Ekskogen, mindre än 1 km från oss, i helgen.
Ser man varg, ska man rapportera det till Länsstyrelsen. Detta gjordes och i helgen skickade Länsstyrelsen upp en helikopter för att söka upp djuret. Dock utan att lyckas hitta det.

Jag noterade helikoptern i söndags som surrade över oss hela dagen. Trodde att de var ute efter mig (varför tror man alltid sånt?), eftersom jag precis höll på att måla mammas nya utedass rött. Kunde de betrakta detta som ett svartbygge? Nej, ett dass får man väl ändå bygga?

Som sagt, det var vargen de letade efter. Vår granne trodde att vårt lamm hade blivit taget av just denna varg. Han tyckte att han "såg" det. Nacken var bruten. Ryggraden likaså. Inte vilket rovdjur som helst klarar av sånt. Detta sa han.

Så, nu måste vi också ringa Länsstyrelsen. Rapportera om ett misstänkt slaget tamboskap.

Kommer vi att bli störda av helikoptern nu igen...

Back to top


13 augusti 2008 - 15:33:17

Vov!

Åhhh, man får ta med sig hunden!

Gin kommer att bli så himla glad, när jag berättar för henne att hon ska få fjällvandra!

Hon kan nog komma till lite praktisk nytta, tror jag. Hon kan dra mig upp för backar, peppa mig när det är tungt och - inte minst - värma mig i sovsäcken! Självklart får hon bära sin egen mat.

Back to top


13 augusti 2008 - 11:14:34

Från stilettklackar till vandringskängor

Det är lika bra att erkänna direkt. Jag har sannolikt kommit in i en något för tidig 50-årskris.

Så, nu var det gjort.

Jag har tänkt att ställa upp i Fjällräven Classic nästa sommar. Det är en tävling där man fjällvandrar 11 mil i svenska fjällen, från Nikkaloukta till Abisko, på 3-5 dagar.

Guldmedalj får de som klarar av sträckan på 3 dagar, silver för de som vandrar på 4 och brons för de som går på 5 dagar. Har inte riktigt funderat på vilken nivå jag vill lägga mig. Men guld är ju fint...

Till mina väninnor som läser min blogg: Vill ni följa med? Maila i så fall eller skriv i gästboken.

Back to top


9 augusti 2008 - 21:20:37

Stilettklackar och annat

Idag var alltså dagen då jag antingen kunde vinna 100.000 kronor att shoppa kläder för (!), bryta ett ben eller nånstans mitt emellan. Det blev mitt emellan.

Klockan 11 idag inställde jag mig i Kungsträdgården. Iklädd springbyxor och sport-bh. Detta gömt under en grön klänning - och högklackade skor. Det var ju det som var själva grejen. De högklackade skorna.

Jag var beredd att springa mina 100 meter i tävlingen "Glamour Stiletto Run". Klockan 12, då startskottet gick av, sprang jag så fort jag bara kunde. Men, inte hjälpte det. Det fanns andra som var snabbare. Helt ok. Faktiskt.

---

Kvällen har jag ägnat åt att mocka på mitt kontor. Ja, just mocka. Det var nödvändigt - absolut inte en dag för tidigt. Jag är inne i en situation då jag måste sätta fart på jobbet. Har massor att göra. Saker jag gjort förut och vet hur jag ska göra, men även mycket nytt. Då måste jag tänka. Om jag ska ha den minsta lilla chans att tänka klart och dessutom vara snabb och kreativ - måste jag ha en bra arbetsplats.

Vad är då en bra arbetsplats?
• Jo, ett städat skrivbord.
• En uppdaterad "to-do-list".
• Material att arbeta med.
• Bra musik

Nu har jag åstadkommit en del av det. Det är så skönt!

Dock det hände en sak för cirka 10 dagar sen...

Min back-up-hårddisk pajjade... En hårddisk där all musik fanns, där alla mina gamla jobb fanns. Jobb som jag behöver återanvända.

Har knappt orkat tänka på hur jag ska lösa det.

Bara tänkt att "det tar jag sen".

"Sen"-et kröp närmre och närmre och blev till slut - ve och fasa - nu.

På något märkligt sätt sammanföll "nu"et med att K sa "mamma, ska vi ta och fixa lite med den där hårddisken som pajjade, du kan ju hålla mig sällskap och städa under tiden". Gulle-gull.

K har alltså, under tiden jag knäskurat golvet med Scoth-Brite, skruvat, funderat, testat, ringt vår vän Y för att få goda råd (tack Y!) och nu nästan fixat hårddisken!

isärplockad hårddisk och diverse sladdar

Så här ser det under arbetets gång. Ser trassligt ut, men K har full koll. Tror jag.

Back to top


8 augusti 2008 - 13:25:49

080808

Det har varit en väldans massa prat om denna dag. Denna, alla vi Stockholmares, egna dag.

080808

Så, man borde väl blogga om det. Det gör ju alla andra...
Jag brukar ju gilla sånt här med siffror, när det "stämmer", när det är så där "magiskt". Som idag. Men känslan vill inte riktig infinna sig. Kanske beror det på vädret, det regnar.

Då är det betydlgit roligare att när jag var 36 år gammal var min pappa 63. Och han är född -36 och jag -63. Det är roligt! Visst?.

Back to top


7 augusti 2008 - 11:56:58

Jakten på den försvunna skatten

När vi köpte gården, 1995, började jag att intressera mig för Kårstabygden. Jag insåg ganska snart att det bott människor här i 1000-tals år före mig. De äldsta delarna på vår fina kyrka är från 1200-talet. Men, det startade inte där. Det har säkert bott människor här redan före 1200-talet. Kanske riktiga vikingar. Jag tror det. Jag vill tro det.

Jag tar mina promenader över markerna, känner historien i kroppen. Känner vördnad över marken jag går på. Över alla som brukat den före mig. Inser att den bara är "min" en kort period. Denna mark har varit mångas hembygd. Bara just nu, är den min.

Detta får mig också att fundera på vad de som bott här tidigare lämnat för spår efter sig. Rostiga hinkar, trasiga gummistövlar och spruckna gamla flaskor har jag redan hittat i jorden. Liksom uttjänta hästskor, gamla handsmidda spikar och rostiga plåtburkar. Det fanns en tid, då man inte sorterade sina sopor lika intensivt som vi gör idag. En tid då man hade en annan syn på vad "sopor" är - och hur väl jorden kunde ta hand om dem. Man grävde helt enkelt ner skiten.

Jag hittar den. Jag gräver nämligen upp.

Tycker att mycket av det jag hittar är vackert. Vill hitta nya användningsområden. Och känner den där känslan igen... histora, rötter.

Jag värdesätter det jag hittar, men kan inte neka till att jag gärna skulle vilja hitta guldyxan från vikingatiden i vår jord. Jo, jag fattar, man gjorde inte yxor i guld, det är en alldeles för mjuk metall. Men ett fint, tjockt guldhalsband, då? Det går lika bra.

Jag kommer att hitta skatten. Det känner jag alldeles säkert. Vet bara inte säkert, när.

Under tiden samlar jag på annat... så som denna fina skärva från en gammal keramikskål.

keramikskärva från en gammal skål

Back to top


5 augusti 2008 - 23:02:16

Ny blogg - min sista blogg! (?)

Å hej å hå. Nu har jag suttit med sonen K och försökt att fatta hur jag ska göra när jag bloggar. Han har nämligen gjort om allt. Och då menar jag precis allt! "What you see is what you get" - glöm, glöm, glöm.

Nu ser det ut så här:

skärmdump av koden för nya inlägg i bloggen

Back to top


5 augusti 2008 - 14:45:50

Startnummer 3614

Jag har fått mitt startnummer för Tjejmilen! Inte för att det betyder så mycket, i just det loppet, eftersom man får välja startgrupp själv. Startade i grupp 5 (de som tror att de kommer att springa på 59-60 minuter) förra året. Jag hade aldrig sprungit en mil så snabbt hemma, men på tävlingen kom jag nära (1.00.36).

I år är jag inte i lika bra form... Har slarvat med träningen. Men jag vill ju springa på 1 timme. Kommer jag att göra det om jag bara ställer mig i samma startgrupp även denna gång? Hm, så enkelt kanske det inte är.

Vi får se hur jag gör. Fattar inget beslut i frågan idag.

Först måste jag se till att inte bryta några ben eller stuka några fötter på lördag...

Back to top


3 augusti 2008 - 21:53:33

Å segling i Stockholms skärgård

segel
jag seglar
b seglar
beneteausegelbåt utan försegel, tyvärr
svartvit bild på stora nassa
segelbåtar på öppet hav
b dricker öl i sittbrunnen
konstig alg i östersjön
stora nassa-vy
stora nassa igen

Back to top


3 augusti 2008 - 11:45:00

Smögen

animgif med bilder från Smögen

Back to top


20 juli 2008 - 21:53:33

Ja men, hallå!

Varför funkar det inte? Varför ska jag behöva börja på en "ny" blogg hela tiden? Jag blir så himla trött på min dator vissa dagar. I dag är en sån dag.

Måste jag ge upp och lägga mig på Metrobloggen, Blogger, Blogspot eller nåt annat - där jag inte har nån koll alls?

Vill inte. Kan inte. (Tänk dig en strut karameller...)

---

Suck.

---

Hemglassbil i diket

Ungefär så här känns det.
I diket.
Med hela lasset.

Killen som körde Hemglassbilen väjde för en ekorre - så han hade goda skäl. Ekorren klarade sig - och glassbilen kan bärgas, så ingen större skada är skedd.

---

Det blev 4 km i spåret. Fick gå vissa delar på grund av knän som sa stopp. Alldeles för lång tid tog det, dessutom. Som om det inte skulle räcka med det - iPoden är trasig. Fick lyssna på musik från mobilen. Har visserligen en så kallad "musikmobil", men det är ändå inte samma sak.

Nej, det här är inte kul. :-(

Back to top


20 juli 2008 - 11:59:30

Jag klarade av Tjejklassikern!

Jag fattar inte riktigt hur det gick till... Men, jag klarade av sista delen av Tjejklassikern, Vansbro Tjejsim. Att komma i mål är inte svårt, det är att komma i vattnet, som är prestationen. I alla fall för mig.

Resultatet från vansbosimmet
Tiden blev urusel, men det gör ingenting alls, för nu är hela Tjejklassikern avklarad.

Nu ska jag bara ägna mig åt det som är kul! Springa och skida.

Tre springlopp är inbokade i sommar - Midnattsloppet (16 augusti), Tjejmilen (31 augusti) och sen Stockholm Halvmarathon (6 september).

Ja, det där sista loppet ska vi inte tala så högt om... Vet inte ens om jag klarar av milen. Knäna är fortfarande inte bra efter cyklingen vid Vättern. Ska ut på en liten springrunda idag, har lovat hunden, så får vi se hur många kilometer de håller för.

Jag i mål på tjejvättern

Det var i detta cykellopp på 9 mil som knäna sa ifrån ordentligt. Hoppas nu bara att det inte kostar mig springloppen i sommar...

---

Lofoten

Lofoten

Att det kan vara så vackert är svårt att fatta - men det är det.

Polcirkeln

Här, precis här, passerar vi Polarcirklen.
Vi är på en bilfärja och de tyska turisterna på båten står på däcket och skålar i champagne. Själv, står jag med en klump i halsen och får en liten tår i ögat. Jag känner mig rörd, vet inte alls varför. Det är väl åldern...

Spökslott

På detta "spökslott" bodde vi en natt...

Docksäng

... och sov i docksängar!

Lapporten

Lapporten.

Back to top


11 juli 2008 - 11:15:25

Morgon på ön

Det är tidigt på morgonen. Solen har precis kommit över bergskanten på ön och når ena gaveln på stugan med sina första strålar.

Jag och hunden sitter bredvid varandra i blåbärsriset.

Och kissar.

Och tittar på havet.

Och lyssnar på fåglarna.

Tiden står alldeles still, en stund.

stora stenen på idholmen

---

Är hemma och "packar om". Eller, ska snart packa om. Just nu sitter jag ju här och bloggar...

Fjärilarna i magen blir bara vildare och vildare ju närmre simmet jag kommer. Jag vet inte riktigt om jag kan lita på att jag verkligen hoppar i älven, när det är dags. Jag kanske bara totalvägrar, när jag väl är där. Jag har faktiskt ingen aning. Min rädsla för djupt vatten är inte rationell. Den är bara dum.

Jag har funderat ut olika strategier, för att öka mina chanser att det ska gå bra:
1. Hoppa i så sent som möjligt, för att slippa ligga och trampa vatten (då är nämligen benen längre ner i vattent - och det är skitläskigt)
2. Titta på händerna när jag simmar. Bara på händerna. Se att de rör sig fram och tillbaka, fram och tillbaka.
3. Upprepa ordet "ytan", "ytan", "ytan", som ett mantra under hela simmningen. Jag ska inte få en chans att hinna tänka "DJUPT". Inte en enda gång. Ska ockupera hjärnan med ett enda ord - YTAN.
4. Hålla mig i närheten av en följebåt.

Nu, före simmming, försöker jag att tänka på de fördelar jag har:
a) Jag har våtdräkt med långa ärmar och ben, slipper alltså komma i direktkontakt med något läskigt (förutom med fötterna, då...)
b) Det är relativt varmt i älven, 17°. I alla fall idag.
c) Jag känner inget som helst krav på mig att simma fort. Jag vill bara komma i mål.
d) Jag har köpt ett par bra simglasögon. Då kan jag ha linser som jag inte riskerar att tappa i älven.

Back to top


9 juli 2008 - 11:45:22

Semester!

Nu bär det av ut i skärgården! En dag bara, förvisso, för i morgon måste jag hem och packa inför min Vansbroresa. Sen kommer det där läskiga - Västerdalälven - men dagen efter, på söndag startar B och jag vår resa till Lofoten.
Hur länge vi blir borta vet jag inte ännu, men när vi kommer hem hoppas jag på några dagars segling!

Är vi i augusti sen?

Återkommer med rapporter.

Back to top


8 juli 2008 - 17:55:08

Att bli vuxen: Lektion No 1

Min underbare, yngste son ringde från Västkusten igår. Pengarna var slut. Han har ännu inte hunnit få sin första lön. Ville att jag skulle låna ut.

Hans argument var:

"Mamma, du har ingen aaaning om vad tandkräm och toapapper kostar!"

;-)

De små liven...

Back to top


8 juli 2008 - 10:11:23

Frön

utblommad maskros

Back to top


6 juli 2008 - 22:23:03

Hurtig? Jag? Nej, absolut inte!

Jag har problem med att hålla kondisen på en tillräckligt hög nivå. Ja, det beror ju på mig själv, förstås. Jag har inte tränat regelbundet. Inte sprungit mina kilometer, som jag borde.

Det finns massor av bra skäl till varför jag inte gjort det jag borde, dumma knän, inte tid, inte lust. Men det hjälper inte. Kondisen minskar i rask takt när man inte ligger i - oavsett skäl.

Därför, mina vänner, trotsade jag idag kroppen.

Jag krängde på mig min våtdräkt. Två nummer för liten. Jag kände mig som ett isterband i stekpannan. Men, det är den våtdräkt jag har och jag tänker inte köpa någon ny. Det här med att motionera i djupt, kallt vatten kommer aldrig att bli min grej. Vansbrosimmet är en engångsgrej. Om ens det...

Ok, dräkten satt på och jag bad B köra ner mig till sjön. Till vår lilla insjö, Sparren, med brunt, grumligt vatten. Fullt av läskiga karpar (= stora människoätande fiskar), gamla rostiga cyklar och näckrosor (låter romantiskt, men då har du glömt deras långa stjälkar, som slingrar fast mina ben). K berättade dessutom att han sett en orm, simmandes, i just denna insjö.
Ja, men du förstår väl själv! Där kan man inte hoppa i!

Jag gjorde det i alla fall. Kände att jag var tvungen att prova min tighta dräkt. Ville se om jag kunde röra mig i den - i vatten. Och ja, det kunde jag. Om än med visst besvär. Jag simmade i cirka 5 minuter, sen fick det vara bra.

B var lite missnöjd med min insats. "Ska det där vara dagens träning?", frågade han, när jag kom upp. Själv var jag överlycklig över att ha överlevt alla havets faror, men förstod samtidigt hur det lätt kunde tolkas från land och sa, "nej, men jag skulle ju bara testa dräkten".

Väl hemkommen satte jag mig sen på cykeln och körde "rundan" - 1,6 mil. På 52 minuter, som vanligt. Det fick bli "dagens träning", när det gäller kondisen, i alla fall.

Back to top


3 juli 2008 - 17:10:07

Springa.

Ja. Jag ville ju springa. Så varför tveka?

På med springskrona, ropa på hunden - å så iväg!

Det blev en underbar springtur på ynka 3 km, men det spelar ingen roll. Knäna var ok, inte bra, men ok. iPoden fick stanna hemma på laddning. Dessutom verkar den ha pajjat. I displayen står det "Use iTunes to restore". Oroväckande, onekligen oroväckande. Men, det tar jag tag i sen.

Nu känns allt bara jättebra och den känslan tänkte jag behålla!

Back to top


3 juli 2008 - 15:56:06

Springa?

Jag vankar av och an. Kan inte bestämma mig. Ska jag ta en liten springtur... eller inte? Vill ju, det är så härligt att rusa fram i naturen. Känna håret fladdra, se träden susa förbi, förvånas över hur benen bara springer vidare. Hela tiden. Glädjas över hundens lycka, som hon uttrycker med hela kroppen, bara jag sätter på mig springskorna.
Men jag är rädd att knäna ska säga "nej du lilla gumman, du är för tung för detta". Då blir jag knäckt. Det vill jag inte.
Dessutom har min iPod laddat ur och utan den kan jag inte springa. Eller, går det?

Å andra sidan, om jag inte springer, minskar ju kondisen... Jag som ska vara på topp om bara 9 dagar. Då ska jag ju hoppa i Västerdalälven. Tror jag. Kanske.

Back to top


3 juli 2008 - 11:24:52

Sommarmat

Om du, liksom jag, glömt bort att det finns en alldeles underbart god, nyttig och hyffsat billig sommarmat som heter "Gaspatzo", så kommer här en påminnelse.
Och recept.

Köp hem:
1 st gurka
1 st röd paprika
1 st grön paprika
2 st tomater
2 tetror (à 400 g) passerade tomater
1 st gul lök
2-3 st viktöksklyftor
2-3 msk olivolja
2-3 msk vinäger (rödvins- eller balsamvinäger, är gott)
1 tsk salt
några droppar Tabasco
svartpeppar

Gör så här:
Mixa grönsakerna i en mixer
Blanda med de passerade tomaterna
och resten av ingredienserna
Smaka av

Serveras väl kyld.
Mums!

Back to top


2 juli 2008 - 11:31:36

Plastmamma

Nu har mitt arbete som mamma åt de fem flasklammen ersatts av en blå plastmamma.

lamm som dricker ur en så kallad lammbar

Back to top


1 juli 2008 - 21:04:11

Ho ho...?

Det här är ju jobbigt... det här med "gästbok"...

Jag ser att 11 personer har tittat in, men bara två av er har gett er tillkänna (tack!).

Frågan är - vilka är ni andra?!

---

Nu ska jag se på "Morden i Midsummer", så jag har inte tid att skriva mer.

Back to top


26 juni 2008 - 10:05:34

Förvirrad

Bråttom. Jag hade bråttom, som vanligt. Men, det är ju bara att öka tempot, så hinner man med.

Satte mig i bilen och körde till ICA för att handla det jag glömt dagen innan. Parkerade, la i handbromsen, tog de tomma kassarna, handväskan, bilnyckeln och mobilen, sa "kommer snart" till hunden och rusade in i affären.

Då ringer min mobil.
Ja, ni har hört om det förut. Hört om hur förvirrad jag blir när jag pratar i mobilen, samtidigt som jag försöker att göra något annat, i detta fall plocka mat från butikshyllor efter en handskriven lista.

Slutar jag att prata? Slutar jag att plocka ner matvaror i korgen? Nej då, jag tror igen att jag kan göra flera saker samtidigt - utan risker.

Samtalet avslutas när jag närmar mig kassan. Jag stoppar ner mobilen i väskan, betalar och packar ner varorna i kassarna. På väg ut till parkeringen funderar jag på var jag kan ha lagt bilnyckeln. Händerna är fulla av kassar, så jag kan inte leta, jag bara undrar om jag la den i väskan, i fickan eller... Kunde inte riktigt minnas.

Vid bilen insåg jag snart att bilnyckeln var borta. Den låg inte i handväskan, inte i jackfickan, inte i matkassarna och satt heller inte kvar i bilen.

Jag gick tillbaka in i affären för att kolla om jag lagt den vid kassan. Nej då, där var den inte heller. Jag tog en runda i affären, kollade på alla hyllor jag varit, vid apelsinerna, vid mjölken, men ingenstans fanns min bilnyckel. Jag frågade personalen, men ingen hade sett den. Jag gick igenom handväskan igen. Tog ut allt, precis allt. Men, det hjälpte inte, den fanns inte där.

Efter 30 minuters fruktlöst letande gav jag upp. Tog upp mobilen, ringde B och sa "du får komma och hämta mig, för jag har tappat bort bilnyckeln...".

Gick ut till bilen igen. Ställde mig brevid kassarna. Och väntade.
Suckade. Tog några riktigt djupa andetag, då jag plötsligt kände nyckeln. Jag kände fysiskt var den låg. Jag vände ner blicken och såg den också.
BHn buktade nämligen ut lite, just där jag lagt den.

Back to top


25 juni 2008 - 17:29:27

Mowglisarna

bildcollage på mina två syskonbarn

Jag har två stycken Mowglisar på gården. När de inte klättrar i träd hjälper de mig att mata lammen.

fem nappflaskor innehållande lammnäring

Jag tar tacksamt emot hjälpen, för vi har fem flasklamm - och alla vill de ha mat samtidigt!

---

Idag är det bara sex månader kvar till Julafton!

Back to top


18 juni 2008 - 16:18:50

Avfärd

Js bil rullar från gården

Tänk, hur olika man kan känna.

Här, sitter jag och längtar efter min yngste son, som jag kramade farväl alldeles nyss. Det känns redan tomt och tyst. Hur ska jag klara av att leva utan honom en hel sommar? Och hur ska jag kunna låta bli att oroa mig över allt som kan hända honom?

Detta samtidigt som han sitter i bilen. Drar på högsta volym på stereon, öppnar fönstret - känner friheten fladdra i håret! På väg mot Äventyret! Jobba och bo i Smögen - en hel sommar! Eget hushåll, eget ansvar. Inga föräldrar som tjatar och undrar var han har varit, med vilka, när han kommer hem... Kan det bli bättre?

Back to top


17 juni 2008 - 19:26:10

Flugor, i repris

flugor på Bs ben

Jag fortsätter på temat: Flugor.

När jag var liten såg jag ofta svältande barn på tv-nyheterna. Tror att landet de bodde i hette Biaffra. Det jag mest förundrades över då, var hur de kunde stå helt stilla när det kröp flugor över hela kroppen. Att det inte killade alldeles förskräckligt. (Jag var ganska liten och visste inte så mycket om svält... men flugor kände jag till.)

Nu förstår jag lite bättre. Lite.

Utan att i övrigt göra någon jämförelse mellan mitt liv och de barnen jag såg på tv som barn, börjar jag att förstå hur man ger upp - och anpassar sig. Finner sig i det man ändå inte kan göra något åt. Flugorna.

För barnen i Biaffra fanns det som var värre. Mycket värre.

Back to top


16 juni 2008 - 20:27:00

Att sjunga är bra för själen

bild på Bryggsångboken

Har gjort en "Bryggsångbok" idag... Att ha till Midsommar på Idholmen. Och andra tillfällen då man bara måste sjunga - men har glömt texten...

Detta på uppdrag av den äldre sonen.

Back to top


16 juni 2008 - 19:58:21

Surdegar

Jag lyckades!
Med mina surdegar, alltså.

bild på nybakade bröd

Det blev två stycken runda PS-bröd, med vetesur och spelt. "PS" står för pumpa- och sesamfrön, som man rostar i het stekpanna och sedan mal i en kaffekvarn. Jättegott!
En sats "det fantastiska brödet" bakat på spelt. Ingen surdeg dock.
Två stycken riktigt grova rågbröd - Dansken - med mycket rågsur, grovt rågmjöl och en gnutta spelt.

Ja, danskarna blev så grova att jag blev av med en del av en kindtand... Har idag beställt tid hos tanddoktorn.

De surdegar som blev över står nu i kylen, i väntan på nästa bak. B höll på att ta ut en av burkarna idag, i tron att det var något man kunde göra pastasås av.
STOPP, skrek jag
- det där är mina surdegar, som jag jobbat med i 4 dagar! Låt bli dem!

glasburkar med surdegskultur

Jag har ännu inte provat min honungsjäskultur - det riktigt svåra. Men den ser fin ut och luktar gott.

---

Idag har vi haft en dagisgrupp på 20 barn, på besök på gården.

Vi matade och klappade våra lamm men besökte även vår granne Hs gård. Där har de en stor tjur...

tjur

"Hur många djur har ni på gården?"

En vanlig fråga, av folk som besöker oss.
Ja, vi har cirka 200 får, 3 hästar, en katt, en hund - och två barn, fast de räknar vi som odjur, brukar vi svara.

Vad fel vi har!

Vi har tusentals djur!

flugremsa i taket

Vi gör vad vi kan för att decimera antalet, men det känns som om vi hela tiden ligger steget efter...

Back to top


16 juni 2008 - 09:28:31

För tidigt!

Har haft en lång period när jag lyssnat mycket på Jan Johansson. Förundrats och förvånats över hans idéer - förbannats över hans allt för tidiga bortgång. Han blev bara 37 år.
Lyssna.

Nu har nästa katastrof inträffat!

Esbjörn Svensson är död. Dog i en drunkningsolycka, läste jag i tidningen i morse. Han blev bara 44 år gammal. Varför ska det vara så här? De som har så mycket kvar att göra. Att ge oss andra. Varför ska de ryckas bort så tidigt? Vad finns det för mening med det?
Lyssna.

Back to top


14 juni 2008 - 11:27:32

Naturen bjuder in

gin springer i mitt springspår

Kan man låta bli att springa in i detta? Detta gröna. Detta friska.
Nej, det kan man inte.

Det blev en liten runda igår kväll, efter regnet. Inte så lång, för mina knän sade "stopp" ganska snart. "Är du inte klok?! Springa redan?! Mindre än en vecka efter att du tvingat oss att trampa cykel i 9 mil!", tänkte de nog. Om de hade kunnat tänka.

blommor

Gräset växer så det hörs. Eller, är det djurens idisslande jag hör?

Hästarna var glada när jag kom ut i hagen i morse, men Anita borde tala med sin tandläkare, tycker jag...

Daisy betar och Anita visar tänderna

---

En sak till...

Jag har satt igång bakandet igen. Nu menar jag inte det där vanliga vardagsbrödsbakandet, som jag alltid håller på med, utan kvalitetsbaket.

Jag har satt 2 surdegar - en på speltvete och en på grovmalen råg. Jag har också dragit igång ett nytt försök att göra en honungsjäs-kultur. Nu med honung från bygden, då vi har en granne som producerar kvalitetshonung - utan gifter och tillsatser. Ska bli intressant att se vad det blir av det.

Burken ska stå i 30-35 graders konstant temperatur, vilket inte var så lätt att hitta. Det blev att ställa den ovanpå elkassetten i pannrummet.

I morgon får jag veta om det lyckats. Då ska det nämligen börja bubbla om "geggan" - om jag gjort rätt, vill säga.

Återkommer...

Back to top


13 juni 2008 - 11:27:25

Fredag 13e, fortsättning

Vad är nu detta!!!

När jag äntligen ska ut och springa så öppnar sig himmelen totalt! Det vräker ner. Jag vill inte springa. Jag vill inte ens gå ut...

Men, man kan se något positivt, även i detta. Jag är ju bonde! Och som bonde önskar jag regn.
När det regnar...
• växer det på våra åkrar och ängar
• blir fåren och hästarna nyduschade och fina
• slipper jag vattna mina kryddväxter och tomatplantor
• blir luften ren
Jag slipper dessutom fundera på att "man borde sätta på en tvättmaskin...", något jag ofta sitter och tänker på när jag jobbar.

Snart skiner solen igen och jag kan ut och springa (= klafsa runt i lervälling).

Back to top


13 juni 2008 - 10:26:29

Fredag 13e

Det kanske verkar dumdristigt, men idag tänkte jag återuppta min löpträning. Vet att det är en otursdag, men eftersom jag inte tror på sånt - och dessutom läste i DN i morse att räddningstjänsten i Stockholm sagt att det inte sker fler olyckor "fredagen den 13e" än andra fredagar - så har jag starka planer på att snöra på mig springskorna.

Har i flera dagar känt mig sugen, men inte så mycket att jag gjort något åt det. Igår kväll när K och jag såg på ett avsnitt av "The Choir - boys don´t sing" (en jättebra tv-serie!) kom jag till beslut.
Vad har då mitt springade med en tv-serie om en engelsk pojkskolas försök att bilda en 100-mannakör att göra? Jo, musiken!
Detta program har fantastisk "effektmusik". Inte det som pojkarna sjunger, utan den musik de spelar mellan "pratet" och "körsången". Engelsk klassisk musik från, jag tror, 1600-talet.

Nu har jag ju ingen sån i min iPod. Det närmsta jag kommer är Händel. En gubbe, född i Tyskland, men som i alla fall jobbade i England. Inte är det direkt 1600-tal, heller. Han föddes visserligen 1685, men det mesta han skrev, skrevs på 1700-talet. Men det är väl ändå barockmusik?

Det får bli "Water Music" i öronen, under springturen idag. Det kommer att gå alldeles utmärkt!

händel

Georg Friedrich Händel (1685-1759) - flitig snubbe, skrev mer än 40 operor, 23 oratorier och en stor mängd kyrkomusik.

Back to top


10 juni 2008 - 15:33:24

Flugor

Inte nog med att de klättrar på mig - natt och dag. De tycker dessutom att det är väldigt roligt att springa runt på min skärm.

Det är ganska svårt att se muspekaren, för alla flugor.
Irriterande.
Mycket irriterande.

bild på min bildskärm, full av flugor

De röda ringarna är flugor, den gröna är min muspekare... svår att hitta.

Back to top


9 juni 2008 - 21:44:09

De små liven på gården

Jag begriper väl att du inte är speciellt intresserad av lamm, men de en stor del av mitt liv - just nu.

Så, här kommer lite bilder från kvällens tur ner till lammen och deras mammor.

tack med två sovande lamm

Om man inte visste att de solade hade man nog trott att lammen dött.
Men, de bryr sig inte det minsta om att jag kommer klampande, tar upp mobilen och tar bilder av dem. Möjligen lyfter de ett ögonlock och tänker "jasså, bara hon... nu igen!".

massor av skuttande lamm

Får är flockdjur.
Precis som vi.

3 flasklamm vid mina ben

Vart man än går riskerar man att trampa på ett lamm...

flasklamm tittar efter mig, genom stängslet

Ska du gå redan?

Back to top


9 juni 2008 - 16:18:41

Dagboken tog slut...

Alltså, ibland blir det bara för mycket. Så mycket att jag inte hinner med att blogga. Inte ens den minsta lilla rad. Så har det varit en tid, men hjulet verkar stanna av lite nu. Kanske inbillning, kanske tillfälligt, men jag tar ändå chansen att skriva några rader om vad som hänt sen sist.

1. Lammningen är nu över.
Vi har fått 67 supersöta, ulliga, gulliga lamm - varav vi får flaskmata 5 stycken. Ett kärt besvär.
"Simulant-tackan", hon som fick mig att ringa veterinären för ett tag sen, dog igår. Jag visste att det var nåt fel på henne, men inte vad. Och veterinären som sa att allt var ok... Nu är hon i alla fall död men hann få två fina lamm!

2. Studentfirandet är över.
J fick en lyckad studentdag. Skylten blev klar i tid. Solen sken. Gästerna var glada. Maten var god (tack G) och J blev glad över studentpresenten vi köpt. Dessutom kom han ut med fullständigt studentbetyg, vilket bara cirka 50% av alla "studenter" gör numera. Bra jobbat!

3. Tidningen kom iväg till tryckeriet.
Visserligen 4 dagar försenad, men jag kunde inte slå knut på mig själv.

4. Räven som gästade lagårn har inte setts till igen...

5. Jag tog mig runt de 9 milen i Motala i lördags. Tjejvättern är med andra ord avklarad! Det tog lång tid och känns ordentligt i kroppen, men jag är nöjd med min insats. Kroppen lagar sig.

starten av tjejvättern

I startområdet var jag inte ensam, direkt...

närbild på mig med tveksam blicvk vis cykelstart

Lite tvekan kan man nog läsa av i blicken... jag var vid detta tillfälle ganska säker på att bryta loppet före målgång. Var trött, oengagerad, stressad över allt möjligt, bland annat pyspunkan på bakhjulet och en cykelkedja som hoppat av..

bullätande vid en av depåerna

Utan bullar, blåbärssoppa och cykelpumpning i varje depå hade det aldrig gått.

6. Tog mig tid att hälsa på min äldsta vän P i Jönåker, på resan hem från Motala. Det var "100 år" sedan vi sågs, men det känns ändå alltid som om det var igår. Så är det med vänner man haft hela sitt liv.
Måste också berätta att min vän P är en helt otrolig tjej. Vet ni vad hon har gjort? Jo, hon har gått ut i skogen, tagit med sig motorsågen och fällt ett stort antal träd. Sen har hon släpat hem stockarna. (Ja, hur hon gjorde det är för mig en gåta!) Monterat fast motorsågen på en slags manick och sedan kört stockarna igenom den och på det viset fått bräder.
Av de bräderna byggde hon sig sedan ett hus! Alldeles ensam! Ja men, fatta!!!

ps hus, som hon byggt själv

Ps sommarstuga - cirka 200 meter från hennes bostadshus, men bara 100 meter från sjön! Underbar plats att leva på!

7. Idag hälsade hovslagare Rainer på...

rainer verkar hovarna på camus

... och 18 st barn från ett dagis på Tranholmen.

dagisbarn matar lamm med nappflaska

Fick hjälp med flaskmatningen idag.

---

Och sist men inte minst viktigt...

Min BLOGG fyller 3 år idag!

Back to top


26 maj 2008 - 11:03:17

Dag 7

I natt fick vi besök.

Jag kom ner till lagårn sent igår kväll för att stänga in djuren för natten. De var fortfarande ute och betade, så lagårn var tom. Eller, borde vara tom, sånär som på de nylammade tackorna som fortfarande var i sina lammningsboxar med sina små lamm.

Jag tände lampan och fick, till min förskräckelse, se en räv! Inne i vår lagård. Han var gansk stor och totalt orädd. Tittat på mig, tog en lov runt boxarna med små lamm, slickade sig om munnen och gick sakta ut igen.
Jag stod som förstenad. Bara stirrade.
Inte så att jag är rädd för rävar, men jag är rädd att han ska ta våra lamm. En tacka har inte en chans mot en räv. Hon har ingenting att sätta emot hans tänder. Han klipper lammet innan hon ens hunnit blinka...

Blir det nattpass med bössan i hand, i natt?
Får jag skjuta en räv som ännu inte tagit något av mina djur?
Kommer smällen att höras över hela byn - varpå alla sen vet vad jag gjort?

Jag har ju inte ens löst jaktpass för i år...

Vilka konstiga "problem" jag har. Känns som från en bok, skriven på 1800-talet.

Back to top


25 maj 2008 - 20:30:59

Dag 6

Trött.

Back to top


23 maj 2008 - 19:50:33

Dag 4, en cykeltur!

Det blev en cykeltur idag! Eller, blev, är ju fel ord. Som om det var någon konstig slump som skulle avgöra om jag ska cykla eller inte. Nej, det var ju jag som beslöt mig för att cykla. Tog mig tiden. Sen gjorde jag det.

Kårsta k:a - Orkesta k:a - Kårsta k:a. Totalt 2,4 mil.

Fin väg, om än ganska smal efter att jag svängde av mot Orkesta. Grus, hade de också strött på asfalten. Lite läskigt.
Skolbussen kom så småningom upp bakom ryggen på mig. Saktade ner, troligen för att jag skulle bli uppmärksam på att den var där, och inte vingla till av ren förskräckelse när den brummar om mig i hög fart. Omtänksamt av busschauffören. Men, för att han (eller hon, för den delen) ska veta att jag uppfattat bussen, måste jag vända på huvudet och titta på den. ökar risken att vingla till.

Allt gick dock bra.

Nu är det dags att börja fundera på middagsmat, för magen kurrar. J, som sagt att han skulle vara hemma till middag, har varken setts till eller hörts av... K är på Proxxi, tror jag. Jag äter själv.

Back to top


23 maj 2008 - 10:05:42

Dag 4

Natten har varit lugn. Gick ner till lagårn vid 3-tiden och kollade läget. Lyssnade på idisslandet från tackorna en stund innan jag gick upp igen. Mysigt ljud.

backen upp från lagården i mörker

Klockan 03.11 är det så här mörkt. Men fåglarna kvittrar för fullt!

Jag tror (igen) att jag ska cykla idag. Jag tror det så mycket att jag tog med mig cykeln upp från höskullen i morse. Nu står den lutad mot huset och väntar på mig.

Men, den får vänta ett tag till. Har en del jobb som jag lovat att fixa innan jag kan sticka iväg.

Solen skiner så jag borde också sätta på en tvättmaskin...

Back to top


22 maj 2008 - 19:31:43

Dag 3, lammrusning

När tackorna är upptagna med att glufsa i sig hö, passar alla lammen på att rusa runt, runt. De har jättekul. Och, det är jättekul att titta på!

collage över skuttande lamm

Att göra rent gödselspridaren står också på listan.

Frivillig? Någon?

skitig gödselspridare

Tre nya lamm! Men, inte den tacka jag trodde.

Back to top


22 maj 2008 - 16:45:57

Dag 3, fortsättning

Veterinären kom vid 11.30. Och, maximal otur, det var hon! Hon, som inte gillar kallvatten och inte kan kliva över grindar, ni vet. Hon som inte gillar mig, helt enkelt.

Jag hade förberett mig så gott jag kunde. Kokat upp vatten som jag hällt upp i två thermosar. Burit ner dem till lagårn. Tagit ner rena handdukar. Flytande tvål. Diskat ur alla hinkar. Hon skulle inte få klaga på nånting denna gång!

Jag stod beredd att knyta upp grinden, när hon skulle in... men, hon tog ett raskt kliv över grinden! Jag lät mig inte luras av detta utan ställde fram varmvattnet, tvålen och gav henne de rena handdukarna. Hon tog emot och började jobba. Berättade efter undersökningen av tackan att allt var ok. Hon var inte färdig att lämma än. Det var bara att vänta.

Och, detta betalar jag 2000 kronor för!!!

tacka som ska lamma

Här ligger hon, Simulanten...

Men, något gjorde veterinären. Hon lugnade mig. Hon berättade också att man kan mjölka ur lite mjölk ur ljuvret precis före en lammning. Ett bra sätt att kolla om det är på gång eller inte. Hon beskrev också hur livmoderhalstappen (eller vad det nu hette på ett får) kändes, så att jag skulle kunna hitta den själv, nästa gång. Jag lärde mig lite nytt.

Allt kändes genast mycket bättre, men jag var fortfarande lika trött. E hade under tiden kommit hit för att rida hästarna, men hon kan ju sköta sig själv, så jag tog en timme på soffan (det blev ju ingen i morse...).

Full av ny energi satte jag sedan igång med mitt arbete - 5 timmar försenad. Gjorde en affisch till en kund, la in en banner på Hit&Dits nya site, uppdaterade en annan. Städade skrivbordet, sorterade post och papper. Nu har jag koll på läget.

Och vårt Stora Äppelträd i bagghagen blommar för fullt...

blommande äppelträd

Back to top

Valid XHTML 1.0 Transitional

 

Valid CSS!